Först så var det ju jobb. Jobb är bra, då drar man in kosing till falukorven. Inte för att vi direkt äter falukorv, men som de intelligenta bloggläsare ni är så förstår ni säkert att det var bildligt menat. Jag menade ju champagnen - nä nu blev det tokigt IGEN! - sellerin och purjolöken och mineralvattnet och alla de där nyttiga sakerna som vi äter ideligen, ideligen...
jMen man orkar ju inte jobba hur mycket som helst, så därför arbetar jag bara halva torsdagar. (Måtta i allt är min paroll. Möjligen med undantag av choklad. Och champagne. Och rosor). Nåväl, då ska Huliganen vara hemma på förmiddagen och sen är vi lediga han och jag. Idag framförde han dock med ackuratess sin föreställning JAG får minsann aldrig följa med någonstans, så på någon vänster lyckades han prångla sig med till jobbet. Jag hade nämligen totalt glömt bort att jag stämt möte med en mycket seriös person, nämligen för att gå igenom företagets pensionsavsättningar.
När det ringde på dörrklockan for Huliganen först ut och gastade i högan sky "det kommer någon, hallååå!!". Damen backade lite förskräckt och frågade "bits den?". Jag försäkrade att nejdå, Huliganen bits inte, samtidigt som jag tittade strängt och förmanande på Huliganen. Han tittade längtansfullt på damens smalben, men försvann sedan in under skrivbordet.
När hon skulle gå igen följde vi henne till dörren, artiga som vi är. Då kom en av företagets forskare, som skulle cykla hem på lunch. I handen hade han sin cykelpump och med den blåste han luft på Huliganen, som ju, som den vallhund han är, reagerade prompt och högljutt. Synnerligen högljutt.
"TACK OCH ADJÖ" hojtade jag till damen, som försvann ut med en lättnadens suck.
Sen åkte vi hem, skurade fläkten, gjorde rent ugnen, dammsög, tvättade och polishade köksgolvet, manglade handdukar och dukar, spelade golf med syrran, diskuterade odling av vinrankor med revisorns fru, handlade mat, gjorde bruschetta, hamnade i soffan... och nu, nu är vi rätt trötta både Huliganen och jag. I synnerhet jag, som faktiskt är den som gjorde det mesta av allt det där, medan Huliganen mest ägnade sig åt att, tja, vara kontrollant och övervakare.
Phu!! Bäst du tar och bäddar ner dig själv och den redige Huliganen tidigt ikväll.
SvaraRaderaAlltså NU blev det så mycket och gick så fort så jag tappade bort mig i höjd med ugnsrengöringen!
SvaraRaderaJag måste lägga mig en stund, får läsa klart imorgon.
Lotti: så fick det bli! Nu har vi sovit skönhetssömn (inte för att det syns) och är igång i grottekvarnen igen.
SvaraRaderaLarsson: Jag vet, man blir förbluffad. "Är detta JAG som uppvisar sån nit och flit?" frågade jag mig förundrat flera gånger. Tror inte det kommer att hända igen i brådrasket.
Vi förstår mycket väl att ni inte dricker champagne, den slurpar förstås Huliganen i sig ;-)
SvaraRaderaNilla, precis så är det. Han är fullkomligt hialös den hunden - mitt, mitt, mitt, bara mitt! tycks vara hans mantra.
SvaraRadera