Om man inte hade varit en sån hänsynsfull mamma, omtänksam, kärleksfull och tja, helt enkelt bara ett praktexemplar till mamma, ja då hade man ringt nu ungefär till dottern och i disharmoniska tonlägen tillsammans med maken gastat "jamåhonlevautihundradeår" till dottern helt utan tanke på att klockan i Glasgow är 06.01 och inte 07.01 som här.
Då hade hon dessutom fått njuta av Huliganens ylanden som ackompanjerade skönsången.
Nu gör man ju inte det, nu nöjer man sig med att gasta
GRATTIS HÖRREDU!!
här på bloggen.
Okej, jag stämmer in:
SvaraRaderaGRATTIS HÖRREDU!
Du är en schysst prick, Lotti!
SvaraRaderaTack tack, hörreni.
SvaraRaderaLika bra att alla hörreviare som brukar läsa här grattulerar hörredu då! Grattis! :)
SvaraRaderaAsså...flämt, flämt...hörredu, GRATTIS!!
SvaraRaderaPuh, jag hann...
Jag missade dotterns stora dag igår. Vad ska man skylla på? Sömnbrist, gastande bebis, makelöst dygn, huvudvärk? Nåja, jag hoppas att Emelie godtar min ursäkt och vill motta mina gratulationer ett helt dygn försent!
SvaraRaderaÅ dotterns vägnar så tackar jag ju för detta överväldigande gratulerande! Jag äver övertygad om att hon känner sig omåttligt (men välförtjänt) uppvaktad.
SvaraRaderaOmåttligt var ordet. Tack!
SvaraRadera