Är det inte lite märkligt?

Idag tittade jag på mina frösådder i växthuset. Det låter säkerligen betydligt mer imponerande än vad det är - alltså vi talar inte hundratals små plantor under specialbelysning och ömt omhuldade, små plantor av sällsynta arter och av obeskrivlig skönhet.

Nä, här snackar vi lite småblommig tagetes, lite dubbel rosenskära, lite slingerkrasse och lite tomater. Jag köpte en ny sort från Impecta, picknicktomater heter de och ska tydligen växa i klyftor. Fick fröpåsen, en lagom stor med fin bild på.

Inuti påsen låg fröna. Fem (5) små uschla frön. Alltså vad tänker de, hur stor tror de chansen är att jag ska lyckas få dessa små frön att gro? Sannolikheten är ganska liten kan jag tala om, här talar vi nämligen mer om survival of the fittest. Men, jaja vi får väl se.

Men på tal om survival och fittest, kan någon människa begripa varför fläder har en groningsprocent på 104,5%? Där behövs ingen öm omvårdnad, fläderplantor hittar man på alla omöjliga och omöjliga ställen. Idag hittade jag en rackare som trasslat in sig i Compassion-rosens rot. Men den slet jag skoningslöst upp. Vi för en skoningslös kamp mot varandra, fläderskotten och jag. Tyvärr känner jag att oddsen är på fläderns sida.

Men snart ska det väl bli dags att så mangold och vaxbönor också? Och makens grönkål!

Erkänn nu att ni blir imponerade och tänker att människan har ett jättelikt välskött trädgårdsland? Och inte tänker jag ta ur er den villfarelsen... fast jag kan ju säga att direkt självförsörjande på grönsaker är vi inte. Men herregud, sånt kan man ju köpa på torget! Lokalproducerat och mycket finare än vad jag hade åstadkommit.