Detta handlar inte om snö.

Nej det gör det inte. Fast det är kallt. Och snöigt. Och kallt. Och nämnde jag snö? Och kylan?

Sånt handlar det alltså inte om. Detta inlägg handlar om fötter.

Små, små ellenfötter.

Alltså, jag begriper inte vad det är med mig. Jag är en mogen, genomklok, förtjusande, balanserad och charmerande (låter jag självbelåten säger ni?!) dam i mina bästa år. Jag faller inte i farstun för bebisar, valpar, kattungar och sånt. Jag kliar dem under hakan med ett förstrött pekfinger och säger plutteliplutt/nussetusse/kissemisse eller annat tillämpligt med en förstulen gäspning.

Äh ska jag var ärlig så faller jag visst som en fura för valpar och kattungar och föl! Det är väl självklart, det gör väl alla?

Men bebisar förhåller jag mig mer avvaktande till. Jag är inte den som med vild blick kastar mig över varenda barnvagn på stan, brottar ner mamman och tvångsgullesnuttar med varenda bebis.

När det gäller Ellenbebis så gäller inte detta. Detta är en av de sötaste bebisar jag sett, med en klok och genomskådande blick i ögonen. En blick som säger att du är en trevlig prick, dej hade jag velat prata med. Om jag hade kunnat alltså, men vi kan ha lite själarnas sympati om du vill.

Ellenbebis var alltså på besök i eftermiddags. Vi traskade in till stan för att shoppa bort lite ångest - detta bestod av ett besök på apoteket, inköp av nappflaska och sånt. Vildare än så blir det inte numera. Jo ett systembolagsbesök hanns också med, man kan ju inte totalt fastna i det mammapräktiga.

Väl hemma så fick jag äran att byta på Ellenbebis för Ellenmamman är nyopererad i sin tumme och bör inte få bacillusker i såret. Inte ens babybajsbasillusker. Därför får jag förtroendet. Det känns lite ringrostigt, men mysigt ändå (eftersom det artiga barnet inte åstadkommit alltför mycket av sånt som man kanske inte direkt vill skriva om i en blogg). När hon ligger på sängen och sprattlar med små knubbiga ben och njuter av livet som blöjlös kan man inte låta bli att förundras över de där små snuttepluttiga fötterna. Annars är jag ingen fotfetischist men små rosenfötter i storlek 12? går inte att motstå.

Huliganen vill också vara med och byta blöja. Han trycker sig in mellan mina ben och ställer sig på bakbenen för att kolla in vad som försiggår. Ellenbebis sparkar med fötterna mitt framför nosen på honom och man ser att även Huliganen blir fängslad. Han kan inte låta bli! Han måste slicka lite på dem när de far förbi. Ellenbebis ser road ut. Något kittlas!

Och nu, just nu, inser jag att jag håller på att bli totalt helfjompig. Nu ska jag gå och göra något vuxet, moget, behärskat och sansat.

Men vad?

Ska jag gå och deklarera lite? Göra en aladåb? Putsa matsilvret?

Äh, jag tror jag går och lägger mig. Godnatt!