I den här familjen fanns det en endaste lite fjuttkamera. En kompaktkamera som var nästintill antik, ja man bara väntade på att något museum skulle höra av sig och be att få införliva den med samlingarna. Nåja, den dög väl bra till att fotografera skalbaggar tyckte jag, men nu, nu behöver jag ju faktiskt fina bilder till bloggen.
Alltså tänkte jag mig att det det skulle införskaffas en ny kamera. Maken påstår att jag blir lite lik en bulldozer med tunnelseende när jag får för mig något. Alltså släpade jag med mig maken in i en av de lokala kameraaffärerna.
- Goddag, sa jag, jag behöver en ny kamera!
Den unge mannen frågade artigt vad jag ville fotografera?
- Västgötaspetsar, svarade jag då. Sen tänkte jag att det kanske lät lite begränsat, lite enkelspårigt, så jag la till att en eller annan blomma kan jag väl också tänka mig att fotografera.
- Och västgötaspetsen ska se ut som en lydnadschampion och trädgårdsbilderna ska se ut som om jag har världens mest prunkande trädgård, fortsatte jag. Det är viktigt, så det ska vara en bra kamera!
Expediten började se lätt ansträngd ut, men försäkrade artigt att han nog skulle kunna plocka fram en passande kamera. Ännu mer ansträngd såg han ut när jag sen med emfas påtalade att bruksanvisningar, det ville jag minsann inte läsa, och förresten kan jag ingenting om fotografering, så det så.
Den unge mannen plockade ändå fram några systemkameror och nu var det makens tur att se högst tveksam ut. Han vet nämligen precis hur teknisk hans fru är. Expediten försäkrade dock att detta var kameror som var anpassade för glada amatörer (så vilken idiot som helst skulle klara av dem var den outtalade andemeningen).
Jag tyckte jag skulle se lite chic ut med en sån där långnosad kamera, så jag slog minsann till på en. Och nu har jag lyckats montera såväl objektiv som batteri som minneskort OCH dessutom lyckats formatera minneskorter.
Självklart har jag börjat fotografera, fast jag efter att ha konsulterat bruksanvisningen (jaja, jag fick falla till föga) insett att jag vet absolut ingenting, nada, nichts, nothing-what-so-ever, om fotografering. Men det finns ju till all lycka ett auto-läge, så får jag väl prova mig fram.
Vad jag har fotograferat? Tja, man kan ju titta lite längre upp i inlägget... jag menar, om man har en huligan i huset, då finns det väl ingen anledning att ha andra motiv?
Jo, jag har faktiskt fotograferat vinrankebladet också. Minsann.
Men så FINA bilder!! Å vad kul det här ska bli!
SvaraRaderaKolla, ett lejon. Lycka till i alla fall, med eller utan instruktionsmanual.
SvaraRaderaVar har Huliganen förresten gjort av ena örat på tredje bilden uppifrån? Fick det inte vara med och leka?
SvaraRaderaGod Morgon, fnissar fortfarande åt Huliganens glada hälsning när jag kom igår kväll! Tänk vad man kan bli glad åt att en liten vovve far runt som ett torrt skinn varv på varv runt ens ben :-) ! Men nu till kameran: Grattis till inköpet (fast jag håller med maken om bulldozerseendet, men hur skulle man annars får något köpt?). Ser fram emot att få titta lite närmare på den i lugn och ro. Öresundsquiltarna skall i april ha en kurs för sådana som vill lära sig mer om sin kamera. Vill du att jag kollar om även icke-quiltare får vara med?
SvaraRaderaÅh, vad mycket fina bilder vi kommer att få se framöver! :)
SvaraRaderaDu skriver så roligt Irené, jag såg framförmig hur du står i fotoaffären och säger att du ska fota västgötaspetsar. Killen visste förmodligen inte ens vad det var för något... Fniss...
Lotti: tack! Det här ska bli kul, känner jag. Fast jag känner mig som världens novis - och det är jag ju också!
SvaraRaderaEmelie: Herregud, kameran är defekt! Den suddar ut öron! Här ska reklameras.
Annika: bussigt, tack - men jag vågar mig inte in bland ett gäng sykunniga kvinnor, jag som inte ens kan tråckla...
Jeanette: nä förmodligen inte- han såg inte ut som en hundmänniska precis. Fast han var vänlig mot tanten, och det ska han ha heder av!
Du har väl inte börjat kalla dig själv för "tanten"? Herregud (eller snarare herreguuuud) alltså.
SvaraRaderaJo, Emelie, det är nog bara att inse, vi är nu så gamla så att våra mammor kallas för tant.
SvaraRaderaHörreni, Emelie och Elisabet, jag sa inte att jag ÄR en tant, jag ville bara ha fram att gossen i butiken nog kanske tyckte det. Han insåg nog inte vilken oerhört cool kvinna han hade att göra med.
SvaraRaderaHade han sagt "vill tant inte ha en enklare kamera?, ja då hade jag klippt till honom med ett vidvinkelobjektiv.
Och hur hamnade jag i det här då?? Jag är ingen tant ber jag att få tala om. Alltså jag var på väg innan idag att stämma in i Emelies inlägg men jobbet la hinder i vägen och så hinner min egen ättelägg också med att ha synpunkter på det hela! Irene: du är heller ingen tant och jag vill fortfarande att du ger Emelie en bamsekram i morgon från mig! Elisabet: du är förlåten och ni är fortfarande välkomna på lördag :-) !
SvaraRadera"Tant" - *bläddrar i ordboken* Nä, NU förstår jag ingenting!!!
SvaraRaderaAlltså Irene, "Tant" det är nån med huckle och stödstrumpor och DET har väl inte du?????
och hur gammal tror du att "gossen" i butiken var då? undrar hur han resonerar på sin blogg? "det var en cool kvinna här i butiken och ville köpa en kamera av mig, hon måste tyckt att jag var en lite gosse..."
SvaraRaderamen okej, jag ville bara ha en reaktion -och det fick jag ju!
Tack mamma, jag kommer gärna till ta.... min underbara mamma på lördag om du lovar att inte stryka, och spara, presentpappret som jag kommer slå in din lilla påskpresent i.
Och Irene, ge Emelie en kram från mig med
Larsson: nejminsann, här köps var sig hucklen eller stödstrumpor, pengarna behövs ju till kameran!
SvaraRaderaElisabet: Tja han var väl lagom gammal så där... tror du han har en blogg? Jag kanske blir känd som den coola kvinnan genom den? Folk kommer fram och ber mig om en autograf på stan?