Konstnärsvånda

Idag är det onsdag. Onsdag är akvarelldag.

Full av misstänksamhet närmar jag mig kurslokalen. Ska vi få måla traktorer? Asfaltsläggningsmaskiner? En avfallskvarn? Möjligheterna är många och skrämmande. Lite försenad ångar jag in i lokalen. Alla sitter redan beredda och dagens uppgift är utdelad.

Alltså, jag börjar inse att det blir liksom inga blommor målade på den här kursen - men ett vinterlandskap?! Nu när man är så trött på snö att man är färdig att emigrera till Sahara på studs, då ska man dessutom måla av eländet? Tillsammans med en förfallen gärdsgård och en rucklig gård?

Jag gör två försök. Sen knycklar jag med eftertryck ihop papperna, slänger dem i papperskorgen och säger vänligt men bestämt att nu får det vara nog med självplågeri.

Kursledaren tittar på mig och inser att man tjafsar inte med en kvinna i klimakteriet utan säger lite svagt att nästa gång kan jag ju ta med egna motiv. Kanske det, säger jag avmätt.

Åh, det måste vara väldigt roligt att ha mig som elev!