Vårkänslor i parti och minut

Maken fick en idé. Maken får det med jämna mellanrum, och man får väl anse att idéerna är av varierande kaliber, så jag nöjde mig med att svara ett till intet förpliktigande "mhmmm...". Man vill ju inte låta måla in sig i ett hörn varifrån man inte kan ta sig.

Denna idé var dock en idé klass A, så jag biföll förslaget med stor entusiasm när jag väl hört vad det var. Visserligen innebar det att jag var tvungen att ta ledigt från jobbet på fredagen, och det sved ju, men att bege sig tågutflykt i det ljumma och soliga vårvädret till främmande land (nämligen Danmark) och där åka till Louisiana och titta på "Färgen i konsten", äta lunch med utsikt över Öresund, njuta av konsten, ledighet, våren och livet, tja det kompenserade rätt väl för inställt arbete. Faktum är att jag saknade inte arbetet alls! Märkligt som det kan bli.

Kameran hade jag med mig, men hur det nu var, så glömde jag mitt i all vårsol, kvittrande fågelsång, all konst, solglitter över havet bort att ta några foton, så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att det var en utomordentlig idé som maken fått. Det måste varit vårkänslorna som svallade.

Mera vårkänslor har det varit - inte är jag den som vill strö salt i öppna sår hos nordligare belägna bloggbesökare, men här i Skåne har man de senaste dagarna kunnat vara ute utan jacka! Man har suttit i sitt växthus och myst och pyst. Pillat lite i trädgården. Känt ljumma vårvindar.

Se bara vad som numera finns i mitt växhus:

Ja, jag erkänner att det är en suddig bild på grund av fotografens exalterade tillstånd, men visst syns det tydligt att det är ett litet vårpiggt blad på vinrankan som tittar fram?

Och som om inte det räckte, titta här:

Jojomensan, här blommar det också. Jajamen. Det spritter och sprutter och blommar och har sig, helt plötsligt ser man grannar ute i trädgårdarna, grannar som man inte sett sen före jul någon gång när de snöade inne.

I veckan var det ju dessutom akvarellkurs, och ni kommer inte att tro mig, men tydligen har även instruktören gripits av våryra, för vi tvingades vare sig måla avlopp, reningsanläggningar, snöslask eller regnblöta asfaltsgator. Det är knappt så man tror det!

Nu kunde man ju tro att vi fick måla små blåsippor som ute i backarna står eller andra blommiga motiv. Men ånej, så till den milda grad våryster hade han inte blivit, grått-i-grått-målandets okrönte mästare. Men vi fick faktiskt måla ett litet stilleben.

Var ska detta sluta? Vågar man hoppas på en lite tulipan vad det lider?