Famous last words

Inledningsvis vill jag påpeka att det är få saker jag är så rädd för som spindlar, ja förutom slalom, köra moped och andra aktiviteter i halsbrytande fart. Jag har med åren lärt mig att ha en form av väpnad neutralitet med dessa skrämmande djur, men litar på dem, det gör jag inte. Men så länge de inte rör mig, så ignorerar jag dem.

Det var en alldeles vanlig kväll. Maken satt och tittade på VM i friidrott och jag stod och lagade mat i köket, dragonkyckling närmare bestämt. Traditionella könsroller så det bara stänkte om det, men nu är det inte det det handlar om. Filéerna var delade, brynta och puttrade i dragonsås tillsammans med champinjoner, de hemmaodlade tomaterna låg och pös i olivolja tillsammans med basilika (också hemmaodlad). Jag gick där och mös och tyckte att livet kunde inte vara så värst mycket bättre.

Då känner jag något i nacken och gör en sån där instinktiv, bortsopande rörelse. På golvet ramlar då en GIGANTISK spindel!!! En spindel uppfödd på anabola steroider, en som äter getter till frukost och sparkar katter i baken.

"IIIIIiiiihhhhh!!!!" skriker jag då, jag börjar i genomträngande falsett och sen övergår jag i ett crescendo som avslutas i tonhöjder jag inte trodde mig om att kunna uppnå. Maken kommer löpande upp från vardagsrummet, han insåg att här gällde det att rycka ut, den lilla hustrun var i fara! Han till och med glömde att sätta friidrotten på paus, vilket man får ta som ett uttryck för varm och innerlig kärlek.

Han rycker ut. Han tittar intresserat och länge på spindeln medan jag hyperventilerar och hunden svansar runt och undrar av det är som händer. Sen slänger han ut odjuret i trädgården och klappar om sin hysteriska fru. Han inser säkert att om jag inte blir lugn och fin kan middagen vara i fara.

Jag börjar lugna ner mig, men flämtar fram att "men var kom den ifrån, det fattar jag inte". Maken tycker dock han kan upplysa mig på den punkten, glad att kunna klarlägga en fråga höljd i dunkel, och säger att "jamen det är väl inte så konstigt, jag tror vi har många sådana inne nu".

Och detta, vill jag ha sagt, är inte den klokaste eller smartaste sak man kan säga till en fru som är rädd för spindlar. Detta insåg maken efter att ha hört mitt nya utbrott, som nog gav ännu högre utslag på Richterskalan.

Jo han överlevde. Och han fick sin kyckling. Men nästa gång en spindel attackerar hans fru, så kommer han säkerligen inte välja just dessa ord för att lugna henne.