Om kärlek

Nyss kom maken ut i köket, ställde sig bakom ryggen på mig, la armarna om mig och läste över min axel. Jag greps av ömhet inför mannen i mitt liv och sa "säg något passionerat och kärleksfullt till mig".

Mannen, villig att stå till tjänst, sa "ööhh, öööhh..." *tänka, tänka - aha! nu kom jag på det* och utbrister lättat i: "du är söt!".

Nu kan man ju tycka att i passionshänseende så kanske detta uttalande har sina brister. Men å andra sidan - efter närmare 30 års äktenskap, där rynkorna börjat sitt segertåg i mitt ansikte, där tyngdlagen tagit ut sin rätt så att brösten blivit längre samtidigt som naglarna å sin sida blivit kortare, gäddhänget fladdrar som segel i kuling och hårsvallet inte är så där värst svallande längre, jadå är det ändå ganska rart tycker jag.

Lite saved by the bell var det också. Han kunde ha sagt "du lagar god mat". En bra kommentar i och för sig, men kanske inte just i det här läget.