Dottern och jag skulle vandra en liten sväng på Österlen och sedan avsluta med att fika på Olof Viktors hade vi tänkt oss. Eftersom det där med Olof Viktors var minst lika viktigt som själva vandrandet så beslöt vi oss att ta en liten runda i Hagestad naturreservat, som ligger behagligt när denna Österlens pärla.
Sommaren har kommit tillbaka, och det med råge, så att vi inte skulle bli ensam vid havet, det hade vi liksom räknat ut. Maken, som jobbat i tre dagar efter semestern, kände sig lite utarbetad, så han beslöt raskt att det var dags för en semesterdag ochf ör att följa med - det kunde ju hända att han hittade en sällsynt österlenbagge.
Vi började rundan med gott mod, hittade tämligen rätt med en gång och traskade iväg. Solen sken, hunden flåsade och vi letade skalbaggar som sagt. Så småningom kom vi ner till stranden, och den skulle vi följa i ett par kilometer, var det tänkt. Jag gick där och tittade på havet som glittrade i solen, skrattade åt hunden som skällde på vågorna och rätt vad det var hade vi traskat rakt in i ett naturistområde. Att vara iklädd vandrarkängor, ryggsäck och shorts när alla andra är spritt språngande nakna känns lite udda, och maken muttrade om att där ville han minsann inte gå. Inga skalbaggar fanns det heller. Så då traskade vi upp i vegetationen och tänk då var det heller inte bra - nä för det var tallskog, och tallar fick maken nog av när han gjorde lumpen i Eksjö för 35 år sedan... När han muttrat färdigt, och vi hade kommit in i lite mer blandskog så blev han dock på bättre humör.
Och sen, när vi kom fram till bilen igen, ja då hittade minsann jag en skalbagge som inte redan fanns i samlingen, nämligen en kameleontbagge (Harpalus affinis), så då blev maken god och glad igen. Jag hittade en fästing också (hu!), men den ville han inte ha, sa han.
Och sen, sen åkte vi till Olof Viktors och åt mackor med ost från Vilhelmsdal och underbara kakor ute i trädgården. "52 kronor för en ostmacka!!!..." utbrast maken då, och då sa jag raskt "säg nu något positivt, snabbt" (för annars... tänkte jag, men det sa jag inte), och så fortsatte han lika raskt "...det var billigt!".
Sen satt han där och tittade så förnöjt på sin bagge i röret med lupp, till andra gästers illa dolda förvåning, och sen, ja sen åkte vi hem igen. Sandiga, svettiga, mätta och nöjda
Men nästa gång jag ska gå den rundan, ja då ska det vara på hösten så man inte snavar rakt in bland en massa naturister.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.