Underbara augustidagar

Nu är det sommar igen - 25 grader och sol, det känns overkligt att det snart är september och att hösten är i antågande. Just nu är det inte höst. Just nu är det sommar, man kan gå barbent och iklädd t-shirt (ja för all del, en kjol också), man kan plocka rosor och lavendel och låtsas att man har semester. När man pratar med dottern säger hon att i Glasgow är det också omväxlande väder. Antingen regnar det, eller också regnar det. Men uppenbarligen är det en gradskillnad mellan hur mycket det regnar, och det får man ju också medge är en form av omväxling.

I detta sommarparadis finns det dock en orm. Inte en orm som hos Eva och Adam som lockar med äpplen (jag låter mig förvisso inte lockas av äpplen, ånej, mer till ska det för att få mig på fall. Fast prova med lite champagne, så låter jag mig så gärna förledas). Nej ormen i det är fallet heter häck. Häck som i häckklippning.

Vi har rätt mycket häck. Häck ut mot gatan. Mot ena grannen. Runt altanen och runt den andra uteplatsen där tomaterna växer och grillen står och ser manlig ut.

Inte nog med det. I häcken finns dessutom valv. Höga valv. Valv som man inte når att klippa utan stege. Jodå, vi har stege. En vinglig racklig sak. Bara det gör en ju lätt nervös. Sen har jag ju också en man som har för vana att ramla ner från stegar. Ja, jag erkänner, han har bara ramlat ner en gång, men då gjorde han å andra sidan det rejält, så pass rejält att det resulterade i ambulansfärd till sjukhuset och ett antal veckor på kryckor. Så kan det gå när man fastnar med benet och bryter knäet i sidled. Därför börjar jag hyperventilera redan vid tanken på att maken ska upp på stegar igen. När det väl är dags är pulsen uppe i sånt högtryck att den är färdig att eruptera likt Vesuvius och jag står och ser Sammanbiten ut. Maken blir lätt nervös när jag står där och ser Sammanbiten ut, och säger att jag behöver inte vara orolig. "Lätt för dig att säga" tänker jag då, "jag vet nog hur det går när du klättrar på stegar".

Nu är jag i alla fall euforisk. Nu är häckskrället klippt, och det högsta valvet är också klippt. Från marken - jo för jag gick in och lånade en mojäng från grannen som gör att man kan stå på marken och klippa grenar från höga träd. Av detta får man uppenbarligen mycket mjölksyra i armarna, vilket maken nu erfarit. Å andra sidan så fick han en lugn och fin fru, och det kan väl också vara värt något.

Sen satt vi ute och åt pannbiff och firade med ett glas vin på altanen i den underbara sommarkvällen. Ännu mer underbar blev den av att häckklippningen inte resulterat i minsta lilla avslitna korsband eller skadad menisk och det kan väl också vara värt att fira?