Tassbandaget del 94 och smärre sammanbrott

Jaha, nu vet man det. Tassbandage är en nervslitande historia. Hunden har fnattat med sitt eländiga bandage hela dagen. Det var satt inte för hårt, det kollade jag. Det fanns helt enkelt ingen anledning att fnatta, mer än att han verkligen inte ville ha något på tassen. Vem vill det? Ringde och konsulterade B, som tyckte att "ta av det då". Samtidigt så ville jag inte det, jag vill ju att såret ska läka. Han sov i alla fall hyfsat lugnt på jobbet på eftermiddagen, utom när det var fikadags, då utkrävde han ost av alla, jo för det var ju synd om honom. En taktik som lyckades i de flesta fall måste jag säga.

Bandaget slets i alla fall när vi gick på kiss&bajspromenad, så jag åkte till djuraffären för att köpa mer vetflex. Tänkte att han kanske inte gillade det röda, det kanske inte var tillräckligt manligt, så jag köpte svart med döskallar på. Mer macho än så blir det väl inte? Jag hade nog nöjt mig med vanlig enfärgad tråklinda om det inte var så att det var mönster på ALLA lindorna, och i valet mellan limegrön med hjärtan och svart med döskallar så vann döskallarna stort. Rena utklassningen.

Åkte hem och applicerade lite döskallar. Hunden blev inte ett dugg imponerad utan fortsatte fjanta runt som en lobotomerad skalbagge. Till slut gav jag upp, tog av bandaget och skulle sätta på tratten i stället så att han inte skulle slicka på såret. Då hittar jag inte trattskrället! Jag letade överallt. I städskåpet. I skåpet med golfgrejer. I källaren. I linneskåpet. Ja till och med bland hundgrejerna. Ingen tratt. Då blev jag lätt exalterad. Det kan till och med hända att jag sa fula ord.

Hunden slickade sig mycket riktigt på tassen. Jag röt på honom. Han blev gav mig fingret. Jag bröt samman. Han svansade runt mig. Jag bröt samman lite till och sa att om du inte slutar slicka dig om tassen så klipper jag av den och hör sen!

Sen insåg jag att det är var ju bara dumt, jag köper en ny tratt imorgon. Tills imorgon hinner han inte få kallbrand och dö, jag behöver nog inte ens låta amputera tassen.

Jag gick ut och tittade på mina höstanemoner, ÄNTLIGEN har jag höstanemoner i trädgården. Ha försökt många gånger men de har inte velat trivas. Nu blommar de! Sen klippte jag gräset, åt varmökt lax, pussade på hunden och andades ut.

Det är tur man har trädgård, annars hade man blivit komplett galen.