Vad huliganen kan

Huliganen kan mycket.

Han kan vakta trädgården.

Skrämma små barn.

Jobba som kontorsråtta.

Snusa fram var matte har gömt frolicar.

Tävla i lydnad, på sitt eget lilla vis.

Fara fram i spårskogen så att apporterna skingras i vinddraget.

Skälla.

Pyssla om matte när hon är pms:ig.

Gå fot (jo faktiskt!)

Sen kan ju huliganen andra konster också.

Han kan stänga köksluckor och dito lådor. En mycket bra sak i en familj där matte har olympisk medalj i konsten att inte stänga ovannämna luckor. För att inte säga lådor. Stänger man en låda, så vips! får man en frolic. Detta får till följd att hunden ibland blir så ivrig att man inte hinner få ut vad man ska ur lådan förrän han är där och stänger den. Då får man minsann akta fingrarna.

Sen kan huliganen gå slalom mellan mattes ben. I dessa lägen är matte, som själv är ganska kortbent, glad att hon inte har en dobermann. Smidig som en vessla snor han runt, man får se upp så man inte snavar över honom och ramlar ihop i en ograciös hög.

En annan bra sak som huliganen kan är att vinka. Ja, ja erkänner, han gör det bara när man blåser honom på nosen, och jag vet faktiskt inte riktigt vad den här konsten ska vara bra för. Men man får frolic om man utför den, och alla saker som man får frolic för är bra saker att kunna, det är huliganens fasta övertygelse.

Också kan han ju städa också! En mycket bra konst. Tyvärr inskränker den sig till att han städar ner sina leksaker i deras lilla låda, man kan alltså inte bara lämpa över dammsugaren på fredagen och säga att "om du dammsuger så plockar jag undan". Men man får väl ändå säga att det är en bra färdighet. Huliganen blir så ivrig, så ivrig, han dänger i grejerna med frenesi. Är man inte tillräckligt snabb med klicker och frolic så plockar han upp prylarna igen och dänger i dem ännu en gång, med ännu mer frenesi så att man inte kan missa hur duktig han är. Ibland slänger han bara grejerna i ungefärlig riktning mot lådan, men då blir det minsann ingen frolic. Strängt, kan tyckas, men då kan man ju betänka att jag minsann aldrig får minsta lilla chokladbit när jag städat.

Nu hade jag tänkt illustrera det här inlägget med tjusiga bilder på färdigheterna. Men det är ju attans vad svårt det är att fotografera en hund i rätt ögonblick, så det blev ganska taffligt. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord när jag säger att min hund, han är minsann så oerhört begåvad!