Skor

Jag hyser en kärlek till skor. Gärna högklackade, eleganta skor, skor man kan få känna sig lite lång och tjusig i. Tyvärr är denna kärlek i stort sett obesvarad. Kanske lika bra det, eftersom jag nog ändå inte är sinnebilden för lång och tjusig.

Jag har en vän som ohämmat köper de mest högklackade skor som tänkas kan. När jag förbluffat frågar om hon kan gå i dem, tittar hon oförstående på mig och säger "gå? De här skorna ska man inte gå i, man ska sitta uppflugen på en barstol och dricka champagne". I sådana fall hade jag nog också klarat av det, om jag blev stöttad fram till barstolen och sedan fick ta av mig skodoningarna innan jag skulle hoppa ner.

Fast det vete sjutton - hur elegant är man om man måste hasa sig upp på en barstol? Förtar det inte lite av den förföriska tjusigheten?

Min mor sa alltid att folk inte kunde gå vettigt i högklackat, att de flesta gick som hösäckar i dem. Tyvärr har hon ju då fått en dotter som är själva inkarnationen av hösäck.

Jag tycker ändå jag är lite modest, jag köper inte mer högklackat än så här, ändå antar jag omedelbart hösäcksform:

Därför landar det oftast på att jag är så himla förnuftig och tar något mer fotvänligt när jag ska vara så där lagom fin, eftersom jag då inte är den där sorglösa champagnedrickande barstolstypen:

Men för det allra mest hittar man nog ändå mig iklädd sådana här skodoningar:

Och nog för att jag älskar mina Meindl-kängor och dito -skor, men särskilt eleganta kan man väl inte påstå att de är. Inte tror jag väl heller att de direkt gör sig i champagnesammanhang heller. Fast när det gäller att gå ut med hunden, ja då är de oslagbara!