Förutom morgonens dopp så skulle det motioneras mer. Vi fräste iväg ut till Ellinge för att jaga små vita bollar över fairway. Ganska varmt var det, och någon risk för att bli dränkt i ett regnväder tycktes inte föreligga idag. Snarare att bli dränkt i sin egen svett. Eller att man möjligen skulle dränka sig i en damm, av frustration över sitt usla spel. Till all lycka var det inte så uselt, så jag är fortfarande alldeles odränkt.
Sonen mötte vi därute, han hade haft lektion. Jag tittar på honom och tänker tyst för mig själv på den lille hetlevrade gosse som vi spelade med för ett antal år sedan. Den gosse som kunde bli så arg redan på ettans fairway för att han möjligen kunde missa ett slag, han blev liksom preventivt arg. Ibland blev det mycket korta rundor, det har hänt att den inte ens blev ett hål långt. Numera är sonen lång, slår ännu längre och har ett lika långt tålamod. Där tidigare invektiven kunde fräsa som blixtar över golfbanan kan man nu möjligen höra ett "nej!" eller "äsch".
Och sen undrar man ju vad det är för orättvisa att mina (och ja för all del makens också) gener har producerat 186 cm son som går över green på 1:an (par 5) på sitt andra slag, när man själv kommer in på sitt femte slag. Det kan inte vara rätt! Så fort jag kommer på vilken instans man ska klaga till, så kommer jag att skriva en inlaga.
Vi spelade med vännen M och hela tiden hördes "bra slag!", "himla otur!" och liknande uppmuntrande tillrop. Det är så golf ska vara, tycker jag. Civiliserat och trevligt. Ja, hade man fått till lite längre slag också så hade det ju för all del varit bra. Går det inte så bra på något hål så säger man ogillande "usch vad de släppt upp ruffen högt här", eller "oj så svår flaggplacering", eller "ja jag har alltid tyckt att den bunkern är sällsynt illa placerad". Inget "jamen, hur spelar du din fubbick?!", eller "skärp dig nu för bövelen".
Maken funderar på att köpa sig en ny driver, för han har lånat vännen M:s och den gick så rakt och långt, och sonen har väl nyligen köpt sig lite nya klubbor. Själv är jag också lite materialspelare, fast jag bryr mig inte SÅ mycket om just klubborna. Jag spelar med makens avlagda putter, sonens avlagda järnklubbor, men faktiskt har jag egeninköpt driver och fairwaywood. Nej det jag tycker är viktigast är lite snygga golfkläder får jag till min skam erkänna. Och jag var på vippen att köpa mig en ny snygg abacus-kjol idag, men när jag kom tillbaka till shopen efter rundan så var den stängd. Men det kommer väl fler tillfällen!
Jag är nämligen helt övertygad om att i den optimala golfkjolen kommer även jag att gå över green på 1:an på andra slaget.
P.S. Sonen gjorde sånär eagle på 11:an. Vem vet hur det hade gått i en abacus-kjol?
Jag tycker sonen ska få en abacuskjol i julklapp. Tänk vad han ska bil förvånad. Och så bra han kommer att göra sig i Afghanistan.
SvaraRadera