söndag 7 mars 2010

Nä, det gör inte ett dugg ont!

När knoppar brister, alltså. Jag har stor respekt för Karin Boye, men hur jag än känner efter så är det bara ett stort glädjespritt i kroppen som känns när man ser det här:


Syrenen visar otvetydiga tecken på att jo, nu är det på gång minsann.
Visserligen har vi svinkalla morgnar fortfarande, men solen, den skiner som om den vore på lyset minst sagt och framåt dagen så är det till och med någon plusgrad. Snön smälter, knopparna växer och katten har blivit av med sin snömössa och sitter där och ser så högdragen ut som bara katter kan:

Uppfordrande katt
Han blickar ut öve sitt kungarike och ser ut att tänka att nu får hon väl ändå sätta fart, den där människan?

Själv går jag runt och njuter av att trots -9 på morgonen så är det VÅR!! Ja minsann. Än så länge är jag ju dessutom i det där saliga skedet att det faktiskt är för tidigt att börja gräva och rota och rensa och planera och vara seriös.

Man kan spankulera runt och lättsinnigt tänka att tja, kanske jag skulle anlägga en surjordsrabatt här? Eller gräva upp ett jättemegagigantiskt köksland där? Där jag självklart skulle rensa, så, ansa och sen skörda så det stod härliga till i upphöjda odlingsbäddar där jag sådär estetiskt sprängt in lite vanliga blommor och en och annan antik grekisk staty som jag hittade där den låg och skräpade i något hörn. Ja ni vet, så som det ser ut i trädgårdstidningsreportage där varenda människa tycks ha gigantiska antika terrakottaurnor, käcka loppisfynd som man släpat med sig från den lilla pikanta loppisen i Övre Mongoliet när man råkade passera. Inte massproducerat från Plantagen precis.

Men än är det ju för tidigt. Man kan inte börja klippa ner de gamla vissna perennerna än. Det finns inga ogräs. Det finns bara förväntan!

När man gått omkring och känt förväntan tillräckligt länge och börjar bli lite köldnupen om kinden så drar man sig in i växthuset. Kollar om någon pelargon verkar överleva. Tittar på tulpanerna och narcisserna som verkligen visar livslust så det spritter om det:

Hurra, det växer!
Efter allt detta trägna arbete har man verkligen gjort sig förtjänt av en liten tepaus i växthuset. En kopp Kusmis chaite, Allt om Trädgård och livet känns verkligen på topp!


Just då känns det där med mördarsniglar, bladlöss, svarfläcksjuka, åkervinda och sånt väldigt långt borta.

Det är inte bara jag som njuter av att kunna vara ute igen:

Trädgårdshuligan

Huliganen kontrollerar snödjupet och konstaterar att det är inte så mycket kvar. Sen far han runt i murgrönan bakom växthuset så att livsglädjen hörs över hela kvarteret, skäller på grannen som är ute och bär sten, far runt och tjoar på en annan granne som luftar sin motorcykel och låter rent allmänt omgivningen veta att våren är på gång och västgötaspetsen med den.

Sen går vi och tittar på fler knoppar, klätterhortensian ligger verkligen i startgroparna:

Jag känner efter igen. Men nej, inte det minsta lilla magknip känns, bara ren och skär fröjd!

8 kommentarer :

  1. Så härligt att se barmark! Då är det nog inte så långt kvar här heller fast snön ligger djup fortfarande. Håller med om att nu är det bara förväntnigar i luften.

    SvaraRadera
  2. Håller tummarna för att ni snart slipper eländet också!

    SvaraRadera
  3. Vissa tar närbilder på trädstammar med skalbaggar, andra tar närbilder på trädstammar med blomknoppar. Fast jag får väl erkänna att jag föredrar blomknopparna!

    SvaraRadera
  4. Själv tar jag närbilder på quiltar! Irene: när får vi en vårbild på Hampus i vänsterkanten? Eller en på maken - eller kanske inte. Men en ny bild på Hampus vore fint.

    SvaraRadera
  5. Ångest. Jag har ett växthus med trasigt tak. Hundra miljoner övervuxna rabatter och typ tjugo kvadratkilometer fulbuskar. Jag har bambu, såna dära avlånga blommor som finns i blått, vitt och rosa och som förvisso är väldigt vackra men växer helt okontrollerat, hundkex (eller nåt annat kanske) och KIRSKÅL. Och nej, jag kan inget om trädgård. Jag har sju... SJU äppelträd, vinbärsbuskar, krusbärsbuskar och smultron. I somras tänkte jag att jag skulle rensa upp min trädgård och kanske återställa den till sin forna glans (som faktiskt var glansig nog att hamna i tidningen), men när jag hade legat uppochner i rabbaterna i en månad insåg jag att det bara var att börja om där jag startade.

    Ibland drömmer jag om köttätande blommor och sådana där lianer som kommer upp ur marken i skräckfilmer ibland.

    Vår... jättekul, vÄrkligen.

    SvaraRadera
  6. Idag hördes lärkan! Hurra!

    SvaraRadera
  7. Åh, den som hade trädgård ändå, sade hon med avundsjuk stämma.

    Jag har inget växthus. Inte ens ett litet akvarium som jag med några enkla handgrepp skulle kunna omvandla till ett växthus. Nääe.

    Inte har jag triljoners rabatter heller. Bara 10% på Granngården. Men det räknas väl inte?

    Har visserligen några saker från Loppis men att kalla de "fynd"...njae, tveksamt.

    Däremot har jag hundkex. Men de ligger i en påse i garderoben. Eller låg. Grabbarna har nämligen ätit upp alla.

    Spirande tulpaner i en kruka - har jag inte heller. Jo förresten, krukan har jag!
    Full med snö...

    Problem med mördarlöss och blödiga sniglar kommer jag heller aldrig att få. Nedrigt orättvist, tycker jag.

    Suck!

    Som sagt; Olika falla ödets kolonilotter...

    SvaraRadera
  8. Åh herregud så många kommentarer! Här får man ligga i, ingen rast, ingen ro!

    Emelie: precis! Alltså, lavar och skalbaggar i all ära, men går de upp mot knoppar?! Ånej. (Psst: det var inte blomknoppar, utan blad-diton, men det gör inget. Knoppar är ändå knoppar, om än i gyllne snusdosor eller hur det nu var).

    Annika: Vi får se. Jag tycker Huliganen är söt på den snöiga bilden. Och så kompletteras den ju av en definitivt somrig bild på Rosa Helenae!

    Lotti: Du har missat den grundläggande kursen i hur man blir en glad trädgårdsdåre: Selektivt seende! Japp! det är det som är hemligheten. Man ser det som är fint, och ignorerar resten.och om man har saker som växer fint och frivilligt och som är rosa, blått och vitt då tackar man och tar emot, och säger att man kör den vildvuxna cottage garden-stilen. Kirskål kan man äta! Den finns faktiskt också att köpa på plantskolor, tro det eller ej (fast då är den vistrimmig och kallas Variegerad och är liksom lite fin i kanten av sig).

    Anna-Karin: jag hörde också fåglar. Vilka undandrar sig mitt bedömande, det KAN ha varit en lärka. Eller en skägg-gam, fast jag vet inte hur vanliga de är i Lundatrakten?

    Larsson: Vi löser detta! Jag skickar upp lite sniglar och löss, Grabbarna fixar fler hundkäx och Grannen kan väl i grannsämjans tecken bygga ett litet växthus till dig? Vad har man annars Grannar till?

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.