Alltså

idag är ingen höjdardag. Den känns liksom väldigt... februarig på något sätt. Det har snöat. Mycket och blött och tungt. Man orkar knappt ens sucka över snön längre. Man vill bara vakna upp en dag till barmark, värme och sol. Näste person som säger något så urbota idiotiskt som att "det är i alla fall vitt och vackert", den sparkar jag på smalbenen!

Sen skulle man skypa med dottern. Funkar det? Nix.

Och på jobbet är det kvalitetssäkring och möten och papper och blä och suck.

Energin är borta och man känner sig som något katten släpat in och sen föraktfullt slängt i ett hörn. Något litet, skrynkligt, vältuggat och lite lätt mögligt.

Det känns alltså väldigt långt till små skälmska skratt och tindrande ögon.

Fast det händer ju bra saker också; idag har jag haft besök av Ellenbebis och hennes mamma. När man är två månader så är det helt ok att folk faller i trans över små rulsiga lår. Men det säger jag bara att om någon säger "o så knubbiga lår du har!" till mig, ja den personen åker på en propp!

Huliganen tittade intresserat på Ellenbebis när hon låg i sin bärstol. Sen försökte han diskret sno hennes filt, men Ellenmamman och hans matte hade hökögonen på honom och förhindrade detta. Lite spännande var det med bebis, men allra mest spännande är det med Ellenbebis mamma tycker Huliganen. Jo, han hade gärna varit med när det var blöjbyte, men då blev han helt sonika utkörd. Det kändes som om han hade kunnat visa ett alltför närgånget intresse för blöjan. Ellen tyckte det var toppen att vara blöjlös och vi hade en lång och intressant diskussion. Jag kan tyvärr inte återge exakt vad som sades, men att hon var nöjd med sakernas tillstånd framgick tydligt! Sen så gungade vi lite och sen så kräktes vi lite. I alla fall kräktes Ellenbebis på mig, och det tycker jag hon kunde få. 

Sen har det nog inte hänt så mycket mer. Jo, Huliganen har fått salva på snoppen igen, fast han försökte gömma sig under matsalsbordet. Sen gick jag för rättvisans skull in till grannen och sprutade salva på lille Linus också, så nu är jag vida fruktad i hanhundskretsar här i området. Alla kommer att fly så fort de ser mig.

Nu ska jag gå och dra något gammalt över mig.