Igår var det Alla Hjärtans Dag, om nu någon missat det. När jag var ung (på yngre medeltiden ungefär) så kan jag inte minnas att man firade det, men nu så finns ju dagen och då kan man fira den tycker jag som är av den fasta övertygelsen att allt som kan firas, det ska också firas.
Maken låter meddela att det är bara kommersiellt trams, så han vägrar. Om jag lagar lite extragod mat så låter han sig dock väl smaka, det är uppenbarligen inget som hindrar att fira på så sätt.
Eftersom jag lärt mig efter alla dessa år att inga subtila antydningar hjälper när det gäller maken och uppvaktning så påtalar jag i god tid varje år att nu, nu närmar sig Alla Hjärtans Dag och då är det ju trevligt med blommor till exempel. BLOMMOR säger jag sedan en gång till för att ge ännu mer eftertryck till det hela.
Maken fnyser överlägset och säger "pah! såna amerikanska seder är inget att stå efter". "Kommersiellt skit" lägger han sedan till för säkerhets skull.
Jag påtalar att oavsett hur kommersiellt det än är, så tycker jag om blommor. Basta!
Då säger maken att han hellre köper blommor en annan, icke-kommersiell dag. Yeah, right... säger jag cyniskt och desillusionerat då.
För något år sedan fick jag dock en röd ros på självaste dagen. Jag stirrade misstroget på den. Sedan frågade jag var den kom ifrån?
Maken såg lite lätt generad ut men erkände sedan om att rosen, den hade han fått på sitt jobb, det hade stått hinkar med rosor till alla anställda och då så fick jag hans. Jojo. Man kan väl säga att min tacksamhet inte var direkt översvallande.
Nu kanske man tycker att jag är lite spydig när det gäller makens Alla Hjärtans-engagemang? Att jag framställer honom i en ofördelaktig dager? Icke så. Jag är otroligt varmt fästad vid denne Alla Hjärtans-bakåtsträvare trots allt.
Men nu visar det sig att det finns en, kanske hittills okänd, historisk bakgrund till denna dag. Detta borde ju övertyga min egen historienörd om att man kan visst köpa blommor till sin fru (hellre det än en baltisk slav!) utan att hemfalla åt amerikansk kommersialism, så det så.
Låt oss nu hålla tummarna för 2011.
Vi hjälper till och håller tummar och tassar!
SvaraRaderaPersonligen är jag på "makens" sida. Åt helskotta med alla dessa presentutdelardagar. Åt fanders med födelsedagspresenter (utom min då!), julklappar och alla-hjärtans-dag-blommor!
SvaraRaderaFast... jag kunde förstås inte låta bli att överrräcka en ros till hovis i söndags. Det var ju ändå alla hjärtans dag.
Jeanette: tack, du är en hyvens prick, du! Nu får vi leva i spänning ett helt år till.
SvaraRaderaLotti: nejmen nu blir det ju FEL!! Inte ska du vara på makens sida. Inte när det gäller BLOMMOR till MIG!! Alltså, annars är jag inte så petig med det är med presenter, men blommor i jävla Februari, det kan inte bli fel. Så det så.