söndag 14 februari 2010

Och nu är det igång igen

Maken med de..hmm.. udda intressena (behöver jag säga det igen? Skalbaggar, fideikommiss, patrontsrätt bl.a.) har ju även några mer vanliga. Däribland OS.

Fast vänta nu: hur normalt är det att läsa antik historia bara för att kunna få full kläm på de antika olympiska spelen? Att skriva listor i långa banor över alla segrarna, just i de antika spelen. Att skriva artiklar om de första vinterspelen och muta sin hustru till att vara behjälplig med översättning inför publikation i utländska tidskrifter?

Jag tar tillbaka. Men han tittar gärna på spelen på TV i alla fall.

Och om jag skulle säga att vårt äktenskap någon gång varit i gungning så kan det möjligen ha varit vid OS i Moskva 1980. Maken hade sjunkit ner i soffan för att avnjuta dagens tävlingar. Jag som kände mig lite huslig tänkte vattna blomkrukorna. På lätta fötter ilade jag runt och utförde min blomvårdande handling. Så kom jag till ampeln som hängde ovanför tv:n. Nu tror ni kanske att maken blev irriterad för att jag stod ivägen. Ånej, han är en bättre människa än så. Men jag, som är en generös natur, råkade vara för frikostig med vattnet, så det rann över och ner i tv:n.

TV:n måste ha varit av en undermålig kvalitet, för den började blixtra och ha sig, och sen bara dog den? Där stod vi, en kväll utan tv och mitt under brinnande OS. Maken blev märkbart tyst, och jag utstötte ett lätt hysteriskt fniss. Jag sa nog rentav "hoppsan! som det kan gå!".

Maken visade dock att han är en man som står pall i katastrofer, så han  hämtade en hårtork och stod sen sammanbitet och torkade ner i tv:n. Och kan man tänka sig: tv:n återuppstod från de döda, harklade sig och sparkade igång igen.

Maken och jag, vi är fortfarande gifta, så här snart 30 år efteråt. Tack vare hårtorken tror jag.

Men som sagt, nu är det igång igen. Då kan man behöva styrka sig med något gott att äta, så det blev vildandsbröst med citronkryddat tärnat sidfläsk, potatiskaka och vinbärssås. Det var första gången jag åt vildandsbröst och det smakade faktiskt betydligt vildare än vanliga.


Såsen smakades av med lite 80%-ig mörk choklad. Spännande - men man ville nog inte ha för mycket choklad i. Till det ville maken dricka malbec, så det blev en Tapiz Reserva 2007. Den hade också en aning chokladton, så det gick fint ihop.

Och sen så lät jag bli att vattna i tv:n och allt var frid och fröjd.

11 kommentarer :

  1. Jag gillar att du har etiketterat inlägget "maken"! Och att du har 55 (!!) inlägg med den etiketten. Det är lite gulligt :)Jag ska genast sätta mig och läsa igenom dem!

    Det var inte länge sedan jag stod med min bärbara dator uppochnervänd över huvudet och en hårtork i andra handen. Men inte hjälpte det. DFör jag hade spillt en halvlite kaffelatte i den. Med socker...

    Du, det där ser sjukt gott ut!

    *springer och hämtar hovslagaren" "Kolla kolla, nu vet du vad du ska laga till mig imorgon!"

    SvaraRadera
  2. Att vara intresserad av OS är ju inte så speciellt udda, MEN förberedelserna är nog ganska unika. Snacka om att fördjupa sig i ämnet och gå till botten med det hela.

    Maten se väldigt god ut, hoppas det smakade.

    SvaraRadera
  3. Lotti: men han ÄR gullig - så därför fick han en egen etikett i julklapp. Men han inser att det är en övermäktig uppgift att komma upp i samma antal inlägg som "hund"... ;-)

    Det var väldigt gott! Du får rapportera hur hovslagarens variant blev... för det är väl klart att han ska göra vildandsbröst till dig (och till Emil, han måste ju också få!)

    Kerstin: detta är en metodisk gosse. Ska man göra något så ska det göras ordentligt. Själv är jag mer av typen "fort men fel", så vi kompletterar varann ;-)

    SvaraRadera
  4. Jamenvisst! Och nu vet han att Irene har sagt att han ska laga vildand. Så nu vet han det. Och jag tar inget ansvar för eventuella repressalier :-S

    SvaraRadera
  5. Det mest lustiga i det hela är hur hans udda intressen utvecklats över åren. För jag antar att han inte höll på på detta sätt när ni förälskade er i varandra som ungdomar? Eller var han lika... ... udda då? ;)

    SvaraRadera
  6. Under mitt matlagningsprojekt (vilket till slut fick helt ok betyg av frun!) blev jag tvungen att fråga Lotti VAD i hela friden det var hon skrattade åt? Inte fnissade eller skrattade till ibland utan ett ständigt- Haaaaa ha ha hi ho ho!! Samtidigt som datorn nästan for i golvet för att Lotti själv knappt kunde hålla sig kvar i soffan!
    När jag sedan fick svaret, -Men jag läser ju Irenes blogg så tyckte jag hennes beteende inte längre var så konstigt!
    Ha det bäst!

    SvaraRadera
  7. Anna-Karin: Lite udda var han nog redan då. Men sen har det liksom förfinats under årens lopp! Det är aldrig tråkigt ihop med den mannen.

    Hovslagaren: Men milda matilda - en man i min blogg! Det hör inte till vanligheterna, men hjärtligt välkommen hit. Nu undrar jag ju förstås vad matlagningsprojektet resulterade i?

    Sen så hoppas jag ju innerligt att Lotti inte ramlade i golvet, jag tycker det har varit nog med skador och elände på den fronten!

    SvaraRadera
  8. Irene> din kommentar lät precis som barnboken "Det är en tiger i tekannan!". *skrattar högt* (En man i min blogg!)

    SvaraRadera
  9. Hellre en man i bloggen än tio tigrar i skogen, skulle man också kunna säga!

    SvaraRadera
  10. Jaha! Här ser man vad "vanligt" folk förlustar sig om söndagen medans en annan får träla på jobbet. Äter gott gör de också. Själv micrade jag mig en tallrik gröt...
    Och till råga på allt så har de herrbesök!

    Ja ja, tänk om man va´som vanligt folk ändå...

    SvaraRadera
  11. Ack vilken eländes misär - jobb... gröt... inga herrar... och alldeles, alldeles ovanlig. Då blev det inga blommor där heller förstår jag?

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.