lördag 20 februari 2010

Tjall på termostaten

Det har jag. Nej, det beror inte på snön och vintern, det beror på mig själv. Herregud, klimakteriet är liksom inte att leka med. Man borde kunna utnyttja värmeexplosionerna på något miljövänligt sätt kan jag tycka.

När vi körde ner till stan, maken och jag, på vår veckorunda för att tillgodose de lekamliga behoven (alltså, det är inte lätt att gå ner i vikt i den här familjen), så diskuterade vi just klimakteriebesvär. Jag påpekar att det trodde han nog inte, då när vi träffades 1976, att vi en vacker dag skulle diskutera sånt på väg ner för att köpa musslor.

- Jag har levt hela mitt vuxna liv mellan pms och klimakteriebesvär! utropar maken då. Detta tycker han är så välfunnet och lustigt att han upprepar det en gång till och sitter och småfnissar för sig själv i bilen på ett himla barnsligt och fånigt sätt.

- Jaså, minsann, säger jag kyligt när jag tycker att fnissandet har uppnått alltför höga höjder.

Maken inser att han kan behöva blidka den lilla hustrun, så då säger han att "ja man kan ju se det som ett triangeldrama - pms/klimakteriet/gullighet. Sen blir han så där omotiverat munter igen.

- Det där kan du blogga om, säger han sen.

Så då gör jag väl det då. Tur för honom att han är så gullig.

6 kommentarer :

  1. Gullig? En propp, tycker jag är mer motiverat!

    SvaraRadera
  2. "Du borde ha en stor fet smäll du!"
    DET är vad jag tycker att du borde ha svarat!

    SvaraRadera
  3. Ja och en och annan vällagad måltid - d v s många sådana - och blivit ompysslad på alla de sätt och vis har han ju också haft i sitt liv. Det här blev nog en konstig mening?!
    Undras vad som hänt om ni åkt till stan för att köpa något annat än musslor? Hade ni diskuterat skalbaggar då :-)?
    kram från Syrran som gillar sin svåger

    SvaraRadera
  4. Bitte och Jeanette: Ni har rätt så klart! Jag är för mesig, för snäll och för...för... BRA helt enkelt. Nu stundar andra tider! Nu ska jag minsann ta kommandot här hemma. Peka med hela handen. Utdela proppar. Inte finna mig i sånt här.

    Annika: jag med. Gillar honom alltså. Men nu har jag läst kommentarerna högt för honom, och hoppas att det bet ordentligt i samvetet! ;-)

    SvaraRadera
  5. Man skojar inte om sånt, DET borde han väl ha lärt sig på 34 år. Han lever farligt, på gränsen. Eller?

    SvaraRadera
  6. Jenny: absolut! Men det är kanske så det är, han vill leva lite mer farligt, och då kan man ju antingen ge sig till att luffa genom Sydamerika. Hoppa fallskärmshopp över floder fulla med krokodiler. Eller reta sin fru...

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.