Kallsvettig och utmattad

Huliganen och jag har varit på det lokala djursjukhuset. Detta låter ju rätt odramatiskt, och det är det egentligen också. Om man inte är huligan och har dåliga erfarenheter av djursjukhus.

Det börjas hyperventilera innan vi ens hunnit in i väntrummet. Som för övrigt var överfullt. Det var katter i långa baner, en jättelik rottishane och en liten pimpinett terriertik. Huliganen var så uppstressad att han knappt ens märkte rottisen, vilket faktiskt man kan se som en god sak. I normala fall hade han gastat "kom hit så ska du få på moppe!".

Efter alldeles för lång tid var det vår tur. Då var jag genomsvettig och Huliganen lät som en speedad blåsbälg. Ja, jag vet att man ska kunna koppla av, hitta sitt viloläge. Och hade det bara varit mig det berodde på, så hade jag varit hur lugn som helst, det vill jag ha fört till protokollet.

Huliganen skulle vaccineras. Dessutom skulle han tittas på för han har varit lite dämpad någon tid. Nästan lugn... och då blir man ju orolig! Dessutom har han slickat sig ganska mycket om de ädlare delarna.

Vi träffade en urgullig veterinär som gärna ville hälsa på Huliganen och ge honom godis, men sånt inställsamt tjafs hade han inte tid med. För att göra pinan kort baxade jag upp honom på bordet. Hon kände igenom honom och lät meddela att han hade en rätt kraftig förhudskatarr, men hon skulle spruta in lite desinficerande salva, sa hon och fick det att låta enkelt.

Sprutan kom fram och Huliganen höll på att göra en dubbel saltomortal i pik ner från undersökningsbordet, trots att jag höll i. Herregud vilken närgången människa såg han ut att tänka. Komma där och pilla med stora sprutor i hans manlighet, nä nu fick det väl ändå vara nog!

Det blev dock sprutat salva, och en del hamnade väl på snoppen, en del på tassarna och resten på mig. Men då blev jag ju också desinficerad så det är ju bra, alldeles så där på köpet.

Innan han hann blinka så fick han också en vaccination i nacken och tänderna kollade och sen skulle vi bara vänta på att få betala.

Huliganen rusar ut i väntrummet och gastar "de sprutade salva på min snopp!!!" och man såg hur alla andra hanhundar automatiskt hukade sig och tänkte att måtte detta inte drabba mig. Medan jag väntade vid disken voltade han runt i kopplet och ylade ut sin eländiga misär, ingen kunde missa att här fanns en hund som Matte och Veterinären hade behandlat på nesligaste sätt. Självklart krånglade kortbetalningen då och jag blev varmare och varmare, och svettigare och svettigare. Och mer lomhörd, för Huliganen lider inte i tysthet.

Men titta här, vilken fin krage han fått! Nog borde han vara tacksam mot sin generösa matte?