Jag vill bara påpeka

...att jag tar mitt ansvar för att få slut på eländet.

Fröpåsarna ligger i startgroparna. Trädgårdstidningarna ligger lite nonchalant utspridda i huset. Jag målar enbart naturmotiv och blommor - och då i vårskrud. Ingen isig asfalt, inga regntunga skyar. Ingen snösmältning i rännstenar.

Så fort jag målar en tulpan så tänker jag belåtet med adress till akvarellinstruktören att "ha! där fick du! nu målar jag bara blommor i fel perspektiv!". Inte för att jag direkt tror att han hade legat sömnlös av oro om han vetat det.

Så nu tycker jag det kan vara dags. Nästa vecka går vi ju in i mars, och min mamma sa alltid att mars, det är en vårmånad. Och mamma sa man liksom inte emot. Sa hon "vår" så var det vår. Modern var en liten späd kvinna - men med en personlighet som var en blandning av Attila, hunnerhövdingen och Bismarck ungefär. Maken påstår att jag blir mer och mer lik henne - jag som är mild som en västanfläkt? Va?! Å andra sidan var maken mycket förtjust i min mamma, så jag får nog ändå ta det som en komplimang. Tror jag.

Spårlinan och spårselen ligger är beredda. Det ska bli så kul att komma igång igen! Ut i skogen och spåra bland vildsvin och fästingar (frågan är vilket jag är mest rädd för?). Vi ska spåra med vår vän Briarden. Vi ska introducera når granne Linus i spårandets ädla konst.

Ja jag är helt beredd på att fara runt bland plantskolorna och köpa en massa roliga pelargoner, rosor och perenner. Sitta på altanen och fika. Äta frukost i växthuset. Hysa grandiosa planer för trädgården som jag visserligen vet förmodligen inte blir genomförda, men vad gör det?

Jag är beredd på att maken ger sig ut på skalbaggsjakt igen och fyller skrivbordet med små döa, räliga skalbaggar. Att han vill förevisa skatterna för mig i stereoluppen vare sig jag är intresserad eller ej. (Oss emellan sagt, det är jag inte, men jag tycker ju han är så gullig så jag tittar ändå).

Japp! Jag är beredd! Just bring it on - Varde Vår!