Det är midvinternatt men inte sjutton är tomten vaken. Tomten sover säkert fridfullt i sitt tomtehem, i hans ladugård snarkar renarna i kapp. Däremot är JAG vaken. Vaken och förkyld. Och ensam (sa hon sorgmodigt).
De senaste timmarna har tillbringats i en fåtölj i vardagsrummet, snörvlandets och hostandes och tyckandes oändligt synd om mig själv.
Emellanåt kommer Huliganen tassandes för att titta till matte. Sen somnar han om igen, och det låter så gott om hans sömniga snusande.
Själv känner jag mig så himla gnällig och eländig och självömkande för en fjuttig förkylning att jag börjar undra om jag inte är man?
Hum... ja det verkar inte bättre, din manliga sida har på något sätt smygit sig fram. Se upp bara så att du inte blir sportintresserad också, det brukar vara nästa steg i "mansjukan" som du uppenbarligen har fått.
SvaraRaderaKrya på dig!
Stackars dig!!
SvaraRaderaHar själv varit "där" - förstår precis hur du känner dig. Elände, elände....
Fräs nu som en duktig flicka så ska du se att det känns bättre...vilken dag som helst!;)
Usch stackars, stackars dig. Men så länge du inte kommer med exakta beskrivningar på färg och konsistens på snoret tror jag du har långt kvar till "man-stadiet". Krya på dig! Kram
SvaraRaderaDet är ju så inne det där att bejaka sin kvinnliga sida om man är man - kan väl vara nåt liknande, fast åt andra hållet? Men sportintresserad... näe. Inte om det gäller fotboll i alla fall!
SvaraRaderaOch jag fräser och fräser, det måste vara katten inom mig som vill ut? Men vilken dag? Idag? Imorgon? Jag vill må bra NU!!
Vissa saker tycker jag man kan få låta passera obemärkt. Som snorkonsistens till exempel!