Valpgaddar och lurvtassar

Huliganen och jag for på finbesök idag. Briarden, Beardisen och deras matte skulle hälsas på - men nu var det ju inte det som var det viktiga just idag, det viktigaste var att få bekanta oss med Valpen!!

När man ska besöka en Valp för första gången, då vill man ju ha en liten present med sig för att skapa goda relationer redan från början. Man vill att Valpen ska tänka att denna tant, det är en hyvens tant!

Valet föll på en glad igelkott. Huliganen blev mäkta intresserad och föreslog att han kunde provleka med den, för att liksom kvalitetssäkra den lite (han har nog lyssnat för mycket på mattes jobbutläggningar).

Kallsinnigt svarade jag att den nog inte skulle överleva kvalitetssäkringen i huligankäftarna, så tack, men nej tack.

Men, sa jag sen uppmuntrande, matte tänkte även på dig, lille vän, se vad matte har köpt till dig! Hon hade spenderbyxorna på och slösade 20 kronor på spårapporter!

Huliganen såg avgjort oimponerad ut, men fick foga sig. Mest för att jag förtänksamt placerat igelkotten utom räckhåll för hans trängtande käft.

Sen for vi iväg till Valpen. Valpen var en pigg liten ordning som glatt tänkte "tjohej, en hund i min storlek, detta måste vara en valp!". Sen drog hon prövande Huliganen i svansen, vilket gick hans ära för när.

Valpen skutteliskuttade runt och skrek "kom igen, gubbe, det svänger ju"! Huliganen fick en ansträngd blick i ögonen och sökte skydd hos Beardisen.

Sen gick vi in och jag böjde mig ner för att hälsa ordentligt på den lilla lurvtotten. Då föll en halsduksända frestande ner framför valpen, som raskt tänkte "en leksaksorm! till mig!" varpå hon tog tag och drog iväg, helt utan hänsyn till att det satt fast en tant i andra änden. Efter att ha lösgjort mig från valpen hängde jag upp jackan och tänkte sen hälsa. Då såg jag glitterblicken i valpögonen och flyttade raskt upp vantar, överdragsbyxor och annat löst på hatthyllan - de verkade annars gå en osäker framtid till mötes.

Vi slog oss ner vid köksbordet och kolkade i oss kaffe och pratade och skrattade åt valpen. Valpen skutteliskuttade vidare, skällde på huliganen och visade en livsglädje som sprutade som gejsrar ur öronen på henne. De vuxna hundarna hukade under bordet och blickade med stumt lidande på oss.

Rätt som det var kände jag något som tuggade på min fot - mycket riktigt, där satt Valpen och provade hur en tantstrumpa i storlek 36 smakade.

Då lyfte jag upp denna lilla valphuligan och med friskt mod kastade hon sig över mitt nyfriserade och nystajlade hår och förbättrade raskt frisyren. Alldeles gratis dessutom!

Därefter tog vi hela flocken och for ut för en liten promenad med hela gänget. Det snusades, sprangs, hoppades jämfota på varandra och käkades hästbajs så det var en fröjd åt det! Möjligen var de båda mattarna något mindre positivt inställda just till hästbajset, men så är vi ju också lite fina i kanten av oss.

Det blir bra det här! Valpen är ett lysande tillskott till gänget!