Visa mig en Rolls Royce eller en Ferrari och jag säger bara "pah! vad bryr jag mig om det, jag åker lika bra i min Renault". Försök locka mig med resor till fjärran exotiska stränder och jag gäspar bara uttråkat.
Men det finns dock ett område där jag får erkänna att jag haft svaga funderingar på om jag ändå inte är lite hialös, lite väl extravagant?
Jag pratar om konsumtionen av stearinljus. Ibland tror jag att jag på egen hand skulle kunna försörja i alla fall ett litet lands produktion av stearinljus.
En vanlig fredagsmiddag för bara mig och maken till exempel kräver åtminstone 13 tända stearinljus, och då har jag ändå inte tänt alla som står mig till buds. Det är väldigt ombonat att äta i stearinljussken och som extra bonus ser man ju yngre ut när inte rynkorna obarmhärtigt avslöjas i kallt elektriskt ljus. Men man vill ju gärna se vad man äter, så alltså får det bli många.
Så jag har som sagt funderat lite på om man kanske skulle vara lite mer modest i sin stearinkonsumtion. Men så läste jag i tidningen i går att Lunds Domkyrka gör av med 2000 stearinljus. I veckan. Och just denna vecka har man köpt in 8500 ljus eftersom det är taizé-mässa. I skenet (sic!) av detta så ter sig ju 13 ljus väldigt återhållsamt och resonabelt.
Nu är jag lugn på den punkten, jag är alltså måttfull. Blygsam är jag också.
Du är ju nästan lika måttfull som jag. I lördags drack jag 2 snapsglas med champagne, som Andreas asat med sig upp till Rottne för att fira hans föräldrars födelsedag och att jag fått nytt jobb. Toppen, surade jag, svärisarna uppskattar inte champagne för fem öre, och jag som verkligen gör det får inte dricka.
SvaraRaderaMen vilken grym och raffinerad tortyr! Bjuda på champagne när du inte kan dricka... inte anade jag att han är så illvillig.
SvaraRaderaOm det kan vara någon tröst så står det en flaska Gewurtztraminer från Domaine Weinbach här och väntar på dig när du är mer kapabel att svinga en bägare igen.