Tråååkigt!

Nu är vi hemma igen, allihop.

Hunden blev överlycklig när matte kom, for runt, runt som en liten glad torped och tjoade. Högt och mycket. Genom oljudet tyckte jag mig höra att allt gått bra, att han mått bra och varit glad och nöjd, och det såg jag ju själv, så det fanns det ingen anledning att tvivla på.

Vad det led så upptäckte jag ju att jag mådde mindre bra själv. Antingen är det en släng av överdrivet pjåsk, eller också är det influensa. Feber, tungt att andas, ont i kroppen är det i alla fall. Så det blev en kort arbetsdag, men man ska ju i och för sig kanske gradvis vänja sina arbetskamrater vid sin närvaro igen. Inte utsätta dem för chocken att helt plötsligt behöva snava över mig hela dagarna.

Så det blev till att åka hem och bädda ner sig. Sova. Dricka te. Servicen var sorglig, det får jag säga, ingen som vare sig kokade te eller la en sval hand på pannan. Inte ens hunden, och den köper man frolic åt, ideligen, ideligen. Otack är världens lön.

Så hunden har tråkigt. Och önskar nog att han var tillbaka hos kompisarna på hundpanget igen.