Söndagssysslor

"Har du bloggat idag?" undrade maken, och de fick jag ju medge att det hade inte hunnits med ännu. Så jag tänkte att jag kunde ju få lite hjälp av honom och frågade vad han tyckte lät mest spännande att läsa om: badhanddukar eller kanelbullar? Maken såg ytterst frågande ut och dök raskt ner i sin bok igen, medan han muttrade något ohörbart. Det var inte till mycket hjälp får man väl säga.

Idag har det varit ihärdigt regn ute - huliganen och jag har ändå trotsat vädrets makter och varit ute och promenerat i regnet. Maken lät meddela att han för sin del trotsar vädrets makter bäst inomhus, och vägrade följa med.

Vi har ändå hunnit med en hel del: vi har varit och hämtat ett "nytt" soffbord, vi har varit och lämnat det gamla till Emmaus, vi har tvättat och vikt tvätt och manglat och haft oss. Vi har traskat på fler promenader och sen tänkte jag att eftersom det är sånt innesittarväder så kan man ju baka kanelbullar. Det tyckte såväl maken som hunden var en utomordentlig idé, förutsatt att de slapp baka.

När man bakar kanelbullar är det vissa saker som är viktiga tycker jag. Framför allt ska man inte snåla på kanelen, det finns väl inget som är så snopet som att hugga in på en kanelbulle och så är det knappt någon kanel i? Sedan ska de vara tämligen pösiga och inget snålande på pärlsockret heller! Kardemumman i degen ska vara nystött, det är också viktigt.

Nu har maken och jag precis provsmakat och det blev nog ganska bra, kan man tycka. Hunden satt troget och väntade mellan oss, som åsnan mellan två hötappar. Om man nu med åsna kan tänka sig en västgötaspets och om man byter ut hötapparna mot kanelbullar. Det är en smart vovve det där: han har full koll på vem som kan tänkas dela med sig en liten bullbit och när det kan tänkas ske. Men nu är bullen ett ljuvligt minne blott och huliganen har dragit sig in i drömmarnas land, han ligger och sover så fint under min fotpall. Fast jag är ju ganska övertygad om att hade man börjat vifta med en bullbit så hade han vaknat pronto!

Ett slag tänkte jag att det var ju praktiskt att baka lite bullar för sen kommer ju såväl sonen som dottern hem till jul och då vill de nog ha några av mammas bullar, men sen insåg jag herregud, det är ju flera veckor tills jul och så länge lär nog bullarna inte överleva i det här hemmet. Det får nog bli ett nytt bullbak vad det lider. Sonen kommer ju dessutom inte förrän efter jul, och det känns lite konstigt, det är första gången i hela hans liv som vi inte firar julafton tillsammans. Men vi får väl helt enkelt äta för hans räkning också på julafton!

Det känns lite konstigt att det snart är jul, det är forfarande väldigt milt och igår hittade jag lavendel som blommade. Rosorna blommar också. Ur led är tiden.