Vett och etikett när man är bortbjuden

Igår var maken, huliganen och jag bortbjudna på te och scones på kvällen. Otroligt trevligt att umgås en tisdagskväll i lugn och ro. Goda scones, gott sällskap, gott te, vackert hus, det kan liksom inte bli bättre.

När man då är bortbjuden, ja då försöker man ju uppföra sig sisådär någorlunda i alla fall. Maken och jag, till exempel, vi väntar på ett "kom in", vi torkar av skorna, vi säger ett vänligt "hej" innan vi kastar oss över matfaten.

Huliganen däremot, han är inne långt innan någon hinner säga "flasklock", han gapar omedelbart "öh, var e' katterna?!" (som klokt nog förpassat sig utomhus), han far runt som ett jehu överallt.

Maken och jag, vi sätter oss på anvisad plats innan vi börjar plocka för oss. Huliganen rusar bort och renslickar raskt katternas skålar. Kattmat, mjölk och vatten försvinner i en rasande fart. Sen rapar han belåtet, fnyser åt den medhavda hundmaten och börjar prompt tigga mat vid bordet, skamlöst anläggande ett utseende av "liten svältande västgötaspets som inte fått någon mat på länge".

När vi sedan förflyttar oss till soffan för mer prat och umgänge öppnar Huliganen ogenerat lådan i tv-bänken för att se om inte någon av katterna gömt sig där. Sen hittar han en omålad fläck på väggen och ska krafsa bort den. Därefter far han ut i hallen och lägger sig att tugga på värdinnans ena vante, och när det visar sig vara otillåtet lindar han istället upp några hästlindor och dreglar ner dem.

Huliganen får inte vara i soffor, det vet han. Ändå hoppar han oförväget upp till värdinnan, som är en av hjältarna i Huliganens liv, ser skyldigt belåten ut, och försöker anlägga en min av att han får visst vara där, så det så. Värdinnan som är högeligen gravid och därför kanske inte vid sina sinnens fulla bruk låter Huliganen stanna i soffan. Kärleksfullt börjar Huliganen då tugga på hennes fingrar och buffa henne i sidan. Då åker han ner.

"Bra Huligan reder sig själv", tänker Huliganen då och försvinner in i biblioteket och det blir misstänkt tyst. När jag ropar på honom kommer han ut och ser oskyldig ut, jag undrar fortfarande vad han gjorde därinne...

Sen uppför han en liten munter dans så att mattorna skrynklar sig, kliar sig ogenerat i rumpan, och fnattar runt som bara en Huligan kan.

Värdinnan tittar roat på mig och frågar "tycker du att din hund uppträder fullt normalt?".

Tja inte vet jag, men jag tror att någon kanske skulle ta och uppfostra den där lille ligisten någon gång? Jag förstår inte att det inte redan blivit gjort.