Ett mycket hemligt inlägg (får ej läsas av maken)

När vi skaffade hund - Huliganen alltså - så var vi fulla av goda föresatser. Vissa rent himmelskriande dumma (varför skulle hunden inte få sova i sovrummet, till exempel, det kan vi inte för vårt liv begripa nu), andra kanske i och för sig kloka, men tja, så har det liksom inte blivit.

Nu kommer jag till exempel osökt att tänka på det där med att mata vid bordet. Inte tigga och så.

Vi förbigår det med tystnad.

Den var det väl lite annat - han skulle inte skälla. Vara lydig. Och tja - ja ni förstår.

Men en sak var vi rörande överens om, och håller fortfarande, så här 7 år efteråt. Det är den enda föresats vi hållit och det är vi så himla stolta över så det kan ingen tro; Hunden ska inte sova i sängen. Och det gör han inte heller.

Jo det finns ett säger ett undantag: på nyårsafton, för Huliganen är så himla skotträdd så då får han vara i sängen. Inte för att jag direkt tror han uppskattar det, han brukar sitta käpprak i sängen, stel som en pinne och hyperventilera.

Men annars; njet. Och det är liksom det vi har som intyg på att vi är konsekventa och bestämda hundägare och att det är vi som bestämmer var skåpet ska stå och inte huliganen. Typ.

Fast nu var jag ju sjuk. Det var väldigt synd om mig. Ligga i sängen och ligga i sängen, hur kul är det? Feberyra. Trist, trist, tradigt. Lika trist för hunden. Så i tisdags så gjorde vi en kupp, hunden och jag. Jag bäddade husses sänghalva med det gamla sängöverkastet, så sov Huliganen i husses säng medan jag sov i min. Himla mysigt (jag förträngde alla tankar på fästingar och annat otyg).

"Det här är precis som nyårsafton, fast utan smällare. Bara en engångsföreteelse!" sa jag strängt till Huliganen som nickade instämmande.

Och det VAR mysigt. I all synnerhet den lilla stund huliganen rullade över i min säng och la sig tillrätta hos mig. Sen blev det för varmt och då försvann han igen.

Detta VAR också en engångsföreteelse, för hur mysigt det än var så vill jag inte ha en hund i sängen. Hans säng står på golvet bredvid min så att jag kan nå att klappa honom; men jag ska inte förneka att det var väldigt avstressande att ha honom där.

Det här är som sagt Top Secret. Inget får avslöjas för Husse. Alltså måste ni äta upp skärmen när ni läst det här. För säkerhets skull är det nog bäst att ni demolerar hårddisken också.