Nu har huliganen träffat Linus. Ja, jag vet att bilderna inte är av bästa kvalitet, men att försöka ta en bild när det börjar bli mörkt, när lilleman far runt som en bomullstuss på uppåt-tjack och huliganen morrar irriterat, det är inte lätt!
Mötet avlöpte så här: vi kom in i trädgården och släppte ihop hundarna. Hurra!!! En hund!! tänkte Linus och studsade runt som en guttaperkaboll. Hampus såg avgjort gubbig och besvärad ut och morrade så fort lilleman kom i närheten, men gjorde inget annat. Mer än att vara avvisande och vända ryggen åt.
Linus lät sig inte dämpas av morrningar och fräsningar utan skuttade oförtrutet vidare. Han ville dock visa att han ju är en liten, liten valp så han kröp närmare på magen, medan Huliganen demonstrativt vände ryggen åt.
Sen fick Huliganen syn på Linus boll. Linus numera ex-boll. Så kan det gå i bollvärlden. Först har man en boll. Sen kommer en Huligan och säger att den här bollen, den är numera Min boll. Sen biter Huliganen för säkerhets skull sönder bollen. När Linus sen försöker få vara med på ett hörn i leken med Den Mycket Döda Bollen nyper Huliganen till honom. Linus tjuter. Huliganmatten skäms. Huliganen skäms inte.
Det var dock inget allvarligt menat nyp och Linus var inte direkt kuvad, det kan man inte påstå. Sen fick de fräsa runt lite mer på gräsmatten/stå still och morra, och sen var det slut på den träffen.
Jag hoppas innerligt att Linus känner sig välkommen till kvarteret...
Ja, alltså, vad är det egentligen som är fram och bak på den kringfarande bomullstussen?
SvaraRaderaVilken underbar bomullstuss den där Linus verkar vara! GubbHampus borde äta gubbagodis och tänka på lårbenshalsen när han far efter barnbollar... :D
SvaraRaderaEmelie; jag håller med om att det inte är så lätt att se. Men det är det nästan inte IRL heller, faktiskt.
SvaraRaderaAnna-Karin: han är charmerande, lille Linus! Jag ska hälsa Hampus att han ska tänka på lårbenshalsen. Det kommer han säkert att ta till sig.