I adventstid

Jag älskar advent. Tycker det är underbart med ljusen, stjärnorna, glöggen och pepparkakorna. Så fort det går med gott samvete så åker julgardinerna och adventstjärnorna upp.

Nu var det äntligen dags! Helgen har varit fin, massor av god mat, gott sällskap, stearinljusbelysning och helgfrid. Jag funderar lite på sonen och dottern och undrar hur de har det, om de har några julgardiner. Förmodligen inte...


I fredags var vi hos goda vänner, en bra start på helgen! Huliganen fick också följa med, och han vet precis vem vi ska besöka när vi promenerar dit. Benen går som trumpinnar på honom och han fräser som en liten målsökande missil uppför trädgårdsgången upp till huset: nu vill han in och hälsa på S, som är en favorit. Hon skämmer ohämmat bort honom, och han låter sig villigt skämmas bort. Det är nog inte alla hundar som får äta vildsvinsfilé när husse och matte är bortbjudna. Det var en makalöst god filé, det tyckte vi allihop. Vinet drack vi dock upp själva, någon måtta får det ändå vara!


Lördagen tillbringades med att strosa runt i stan - inköp av vin till vinkällaren, ett besök på Saluhallen, köp av krans till dörren på torget. Och sen då lite röjande i växhuset, det måste ju också julpyntas.


Till kvällen blev det lammstek som puttrat i olivolja, citron, kanel, lagerblad och lite annat i ugnen i 5 timmar. Inte dumt alls. Och ja, huliganen fick smaka lammstek också, hur vore något annat möjligt?


Söndagen har tillbringats i trädgården, mycket ordentligt har jag diskat alla lerkrukorna så är det gjort när jag behöver dem till våren igen. Åh vad jag känner mig oerhört präktig och förutseende och duktig när jag gör sånt! Jag myser när jag tänker på hur jag i mars-april någonting bara kan sätta igågn och plantera utan att behöva diska krukorna då.


Sen var maken, huliganen och jag ute på adventspromenad. Maken hade tittat ut en bra promenadstråk längs Kävlingeån. Vi åkte dit, gick och tittade på vackra Bösmöllan och insåg sedan att den dumma verkligheten inte vill uppföra sig som maken tyckte. Inte gick det några stigar där han ville gå, och inte var det framkomligt heller, med eller utan stig. Så en mycket snopen Huligan lyftes in i bilen igen och man såg hur han tänkte att "var det här allt?! Himla fjuttig promenad". Så då åkte vi till Kävlinge golfbana och promenerade där. Väldigt skönt och inte många golfare ute, så det var inga problem att få plats.


Tja och sen blev det parmalindad kyckling i balsamicosås och ett glas riesling - och nu tittar maken på fotboll, vilket jag så gärna avstår ifrån. Hunden sover under fåtöljen, intet ont anande. Snart ska han släpas ut på en liten kisserunda och sen blir det nog lite av den goda ost vi köpte på Saluhallen igår. Min plan är att det är maken och jag som ska äta osten. Jag misstänker dock starkt att en liten Huligan som skulle kunna sälja sin egen matte för en bit vällagrad Västerbotten vill ha ett ord i laget.


Det är skönt med advent.