Ibland undrar jag över mig själv

Jag är en lätt disträ person. Jag skyller på att jag har så många viktiga saker att tänka på, så ibland blir det lite vimsigt. Och då menar jag inte sånt som att jag lägger nycklarna i kylskåpet och andra normala saker.

Tyvärr måste jag erkänna att jag har oerhört lätt för att slarva bort saker. Otaliga är de gånger jag, under nedkallande av alla himlens förbannelser över mig själv, har farit runt som ett torrt skinn och letat efter nycklar, plånbok, mobil. Numera höjer ingen i familjen längre på ögonbrynet när jag under vilt hyperventilerande rantar runt och letar efter en försvunnen persedel.

Nycklar har återfunnits i förklädesfickor, i lådor där de inte hade någon som helst anledning att befinna sig, tja lite var som helst. Mobilen har återfunnits i gödselstacken (på den tiden vi hade häst), under höet i boxen, tja också lite varstans. Fördelen med mobil är ju dock att man kan ringa till den - om den inte är urladdad. Det kan man inte göra med nycklar och plånböcker kan jag meddela.

Kopplat till detta slarv är också en svaghet för att slänga allt som jag tycker ligger och skräpar. Jag ser det som ett utslag av mitt ordningssinne, men jag får väl medge att detta är öppet för tolkning.

En minnesvärd gång städade jag undan ett gäng kuvert som låg på matsalsbordet, helt utan att ta någon som helst hänsyn till att det i ett av kuverten låg en postväxel på 125 000 kr som jag skulle betala min nya bil med. Jodå, jag kom så småningom på det, och lyckades fiska upp den ur soptunnan, lite fuktig, lite skrynklig och lite lätt stinkande, men till all lycka inte sönderriven.

I fredags var jag och hämtade tre par glasögon. Ett par nya progressiva och två par läsglasögon. Underbart att kunna läsa igen! Men idag slog det mig - jag har ju bara använt det ena paret, var är det andra? Jag hade bestämt för mig att jag lagt ner det i en byrålåda, men till och med jag inser att jag inte är tillförlitlig när jag minns sådana saker. Och nej, mycket riktigt låg de inte i lådan. Jag letade vid datorn. Vid läsefåtöljen. Vid sängbordet. Lite överallt. Sen slog det mig - mycket ordentligt hade jag sorterat ut diverse gamla glasögonfodral och slängt när jag kom hem med de nya paren. Kunde man nu tänka sig...?

Jodå, det kunde man. De nya glasögonen låg i soptunnan. En himla tur att vi inte haft tömning ännu. Mig borde man nog inte släppa ut lös på egen hand.