Morgonpromenad

Vi kom upp och ut till en ännu snöigare värld. De enda som var ute var vi och plogbilarna som för en ojämn kamp mot snön som ihärdigt fortsätter att falla.

Vi startade vår promenad härifrån, pulsade ut genom grinden och pulsade vidare bort mot cykelvägen vid Lerbäckskolan. Inga cyklar idag, inte. Av förklarliga skäl. Snön är alldeles torr och fluffig, så trots snödjupet är det lättgånget även för en kvinna i sina bästa, men kanske inte så unga, år.

Hunden skuttar före, och det blir inte bara tassavtryck i snön, han plöjer fram som en liten ubåt.

Ibland försvinner han nästan bakom en snöhög, då ser man bara en stubbsvans eller ett öra som sticker upp.

På sina ställen har man trots allt hunnit ploga redan, och där kan man faktiskt se benen på hunden, även om han annars har snö upp till bogarna. Plötsligt möter vi en man som är ute och skottar framför sitt hus. Man undrar ju lite om det är lönt, när snön fortfarande faller i stora duniga fingor och ser ut att ha för avsikt att fortsätta med det. Men han kanske inte hade något bättre för sig en tidig söndagmorgon?

När vi har pulsat färdigt går vi in och äter frukost. Så länge man slipper köra runt i den här snön så är det ändå väldigt mysigt, tycker hunden och jag. Maken, som ska ut och skotta när han samlat mental kraft muttrar något ohörbart.

Men jag vill nog ändå hävda att snön har sina avgjorda fördelar. Titta här till exempel:

Kan ni se vad det är?!

Nä just det.

Gudskelov.