Skånsk vinter

Jaha, det kunde man väl ge sig på. Nu har det varit kallt i flera dar, och i eftermiddag när jag satt på jobbet började det storsnöa. "Nu snöar det!" sa jag till Huliganen som låg under skrivbordet och inte kunde se ut. Huliganen gillar snö. Jag gillar snö. Däremot gillar jag inte halka.

Men sen började det plaska mot rutorna. Det hade blivit mildare och töväder så nu har vi ett enda eländigt slaskplask utanför fönsterna. Och kallt ska det bli igen. När det blir kallt ovanpå slask, ja då blir det halt, det är en sån där naturlag tror jag. Och när det är halt går jag och trillar, det är en annan naturlag.

Innan det blev för slaskigt gick dock Huliganen och jag på promenad efter jobbet och då fick Huliganen snö i pälsen. Då är han otroligt söt, precis som om man strösslat florsocker på honom. "Gulleplutt" gnolar jag då i falsett. Hunden ser generad ut och försöker se ut som om han inte alls hör ihop med den där fjollan i andra änden av kopplet.

Maken och jag är lite ruggiga ikväll, en slumrade förkylning har däckat oss båda. Men efter att ha ätit lite het italiensk kycklingsoppa med tortellini så känns det bättre. Hunden är inte förkyld med lyckades snika åt sig lite kycklingsoppa i alla fall. Är han månne lite bortskämd, den hunden?