Dessemellan hann vi ju med julbord såklart, vilket jag redan avhandlat. Maken läste inlägget och frågade förfärat "menar du att du verkligen åt rullsylta?! Varför det?". Och det kan man ju undra. Igår var dock A-K och A hemma hos oss, och då blev det minsann ingen rullsylta. Jag hade haft jätteroligt i köket på eftermiddagen och det blev helstekt rådjursfilé med rödbetschutney, vinbärssås, potatiskaka och sauterade rotfrukter. Får jag säga det själv (och vem skulle hindra mig?) så blev det himla bra. Till det en pinotage från Sydafrika. A-K är en sån där trevlig gäst som innan hade frågat om hon skulle ha något med sig, och då högg jag direkt såklart, så hon hade med sig en vit chokladtårta som vi åt med hallon... mmm... Sen kan det väl hända att man somnade i fåtöljen, men vem kan klandra en för det?
Att vara gäst hos mig är inte alltid en sinekur. Det närmar sig ju jul, så jag tyckte vi kunde ha lite glögg, pepparkakor och mögelost först. Och var äter man sånt bäst om inte ute i växthuset? Även om det är flera minusgrader. Här ges ingen pardon! Ut i växthuset med gästerna bara. Inget sjåpande, säger man bara barskt. Fast det är mysigt! Alldeles mörkt ute, och i växthuset hade jag tänt massor med stearinljus, tagit in fårfällar och filtar så det gick ingen nöd på oss. Och dessutom hade jag dragit igång värmefläkten så det var inte SÅ himla kallt.
Nu har vi äntligen frost! Klart och kallt och hunden blir pigg och glad och fräser runt som om han vore valp på nytt. Ja utom när vi är på promenad tillsammans med grannvalpen som verkligen har turbomotor i alla fyra tassarna. Då blir det jobbigt tycker Huliganen, som markerar på alla sätt och vis att lugnar du inte ner dig nu din lille knodd så nyper jag till dig. Men valpen hinner inte märka det utan fräser runt som ett condordplan med berusad kapten ungefär. Och då gör han det och valpen skriker hjärtskärande och matte skäms. Igen. Huliganen står där och ser ut som om han tänker att "jamen jag nöps ju bara lite". Sen slutar valpen att skrika, och jag tar min marodör och går hem. På vägen hem pratar jag allvar med Huliganen som lovar bot och bättring.
Idag har jag varit hos pappa på sjukhuset och han mår bättre. Gudskelov tänker de inte skicka hem honom än, utan nu ska han först få en massa blod och sen ska man se att läget är stabilt, göra fler undersökningar och sådär. Pappa ligger på 9:e våningen och man har en fantastisk utsikt över Lund så vi ägnade oss åt att se staden från ovan. Det är märkligt hur annorlunda allt ser ut när man ser det lite grann från ovan. Domkyrkan till exempel, ser löjligt liten ut.
Nu är det nog dags för lite kvällsfika. Och lyckligtvis blev det lite chokladtårta över så jag tror att maken och jag ska frossa lite.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.