...för då kan det gå så här.
Maken är som de flesta män, nog tämligen ointresserad av julpynt. Dock fick han för några år sedan en fix idé, han skulle ha en självlysande tomte i trädgården. Inte för att det är snyggt utan för att förfära grannarna. En stor tomte skulle det vara. Någon stor hittade han inte som tur var, men ett litet käckt par: en tomte som ser avgjort alkoholiserad och lätt liderlig ut, och en snögubbe som ser mest bara korkad ut.
Himla skoj tyckte maken och for ut och satte upp vederstyggligheterna till grannarnas glädje.
Sen lärde jag mig dock de påföljande åren att om man uppmuntrande sa att "jo men det är väl klart älskling, vill du ha tomten och snögubben så ska de upp - fast du får själv sätta ut dem". Och då blev det liksom inte. Ja det är ju så mycket man ska göra. Gå upp på morgnarna. Äta middag. Läsa tidningen och sånt. Livet är tufft för en make. Så jultomten hanns liksom inte med.
I det tysta gratulerade jag mig till min list och njöt av det fridfulla julmörkret som inte besudlades av tomtesluskar. Fast vi har ju inte kunnat låta bli att retas lite med maken ändå. Och idag visade det sig att man nog gick lite för långt. Rätt som det var upptäckte jag maken ute i mörkret, monterandes detta:
Jag tror bestämt att tomtefan står och hånler mot mig.
Och nu står de ännu längre ut mot gatan. Herregud! Innan kunde man ju liksom blunda lite och titta vid sidan om och låtsas att man inte såg dem där de stod vid husväggen. Nu fungerar inte det tricket heller längre. Så retas inte för mycket, rätt vad det är har du en självlysande tomte med ren på taket!!
SvaraRaderaHar du funderat på att låta häcken runt trädet växa litegrann? Den behöver säkert inte vara mer än en meter hög eller så för att man ska behöva stå kloss inpå trädet för att kunna se eländet.
SvaraRaderajag skulle så gärna vilja se in i makens hjärna. Jag tror det vore ohyggligt pikant.
SvaraRadera