onsdag 2 december 2009

Inte bara glögg och pepparkakor

Visst är det härligt med advent! Fast det finns ju saker som är mindre angenäma. Smällare till exempel.

Jag är normalt sett en blid och vänlig person, full av omtanke om nästan, en fredsälskande kvinna som formligen utsöndrar peace, love and understanding. Åtminstone ibland, någon kort stund då och då, och har man tur kan man ju råka träffa på mig under ett av dessa utbrott. Det finns dock en sak som kan få mig att bli fullkomligt rabiat, som får mig att vilja bunta ihop en del av mänskligheten och vilja stänga in dem i ett litet, litet rum fyllt av mycket, mycket lurviga spindlar och glupska fästingar, nämligen detta mänsklighetens avskum; de som smäller smällare.

Raketer är väl illa nog, men det får man ju stå ut med en begränsad stund på nyårsafton, men smälleländet börjar ju långt före jul och räcker en bit in i januari.

Detta elände omvandlar min frihetsälskande, frejdige, kaxige Huligan till en mycket rädd och ängslig huligan, en som knappt vill gå ut alls och som i bästa fall rusar bort till närmsta lyktstolpe och pinkar för att sen ta sig så in snabbt det bara går. Att bajsa är överhuvudtaget inte att tänka på, så länge kan han inte slappna av. Det enda som räddar min Huligan från total förstoppning är att vi är morgonpigga. Vi är ute och går långa rundor innan den smällande pöblen ens funderat på att slå upp sina ögon på morgonen.

Jag har provat med DAP som man pluggar in i väggurtagen, de där som avger lugnande feromoner. Kanske jag märkte någon liten, liten effekt, men den största effekten var nog på min plånbok.

Igår var dock jag och grannen på ett föredrag som anordnades av Djursjukhuset här i Lund och Yrsa Franzén Görnerup, hundpsykologen. Ett väldigt bra föredrag var det, och man fick många och goda råd för hur man förebygger, hjälper och lindrar tillvaron för en skotträdd hund. Tips på hjälpmedel och hur man ska agera.

Det kändes väldigt bra och nu ser jag nyårstiden an med viss tillförsikt. Ja, självfallet blev det ett smärre (nåja) ingrepp i plånboken, men det är det värt om jag slipper se min Huligan förvandlas till en darrande blöt fläck.

Men hjälper det inte - ja då ska jag allvarligt fundera på det där rummet med spindlar och fästingar. Kanske man skulle slänga in ett gäng uppretade bin också?

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.