Ankan hade som sagt gått hädan. Sörjd och saknad endast av Huliganen.
Huliganen var alldeles väldigt intresserad av den pipiga grunka som dottern köpt. Inte kunde man tro att någon med så milt och vänligt utseende kunda köpa såna gräsligheter? Men hunden blev lycklig... och nåde den som försökte ta hans pipigaste och roligaste pryl!
Dottern som jag hittills ansett vara en klok, vänlig och förnuftig person sa idag dock att "klart att grabben måste ha en ny pipanka!", ivrigt påhejad av Huliganen himself. Måhända är det så att dottern, som åker tillbaka till Glasgow om några dagar inte inser vad detta kommer att göra för den husliga friden här i Lund?
Sagt och gjort. Dottern gick in i den lokala djuraffären och hittade en ny anka. Ett slags muterat Ankmonster som storligen fröjdade Huliganen.
Själv undrar jag ju var jag misslyckats som mamma? Jag hyser dock dolska planer på att den dag vi eventuellt får barnbarn raskt inköpa såväl lekstrumpet som ett trumset.
Huliganen var alldeles väldigt intresserad av den pipiga grunka som dottern köpt. Inte kunde man tro att någon med så milt och vänligt utseende kunda köpa såna gräsligheter? Men hunden blev lycklig... och nåde den som försökte ta hans pipigaste och roligaste pryl!
Föreslår raskt att vi skickar Huliganhund MED anka tillsammans med dottern på hennes nyårsfest så vi kan fira utan ankpip! Kram vi syns snart, Syrran
SvaraRaderaJa alltså, hur var det nu det gick med den där ankan nu när det är nyårsafton och raketsmällande och liknande? Undrar man ju. Om man nu är nyfiken av sig.
SvaraRaderaAnkor är djävulens påfund. Det är jag säker på.
SvaraRaderaFast just denna anka visade sig ju dock vara ett får i ankkläder!
SvaraRadera