Ja, jag erkänner. Jag har gjort mig skyldig till ett angepp på en liten pippifågel som ju visade sig vara en hyvens anka. En med ett högst uppmuntrande pip. En som sa "kom igen nu huliganen, det svänger ju! Skit i att det smäller!"
En anka som kan få min skotträdde lille huligan att leka och pipa och ha dragkamp fast de mänskliga huliganvandalerna börjar smälla därute, ja det är en reko pippi.
Kära Anka! Allt är förlåtet! Du, tillsammans med lite Valerina och ett DAP-halsband gjorde att denna nyårsafton blev en av de lugnare i Huliganhistorien.
Förvisso räckte ankan inte riktigt till vid 12-slaget, utan då var det nedgrävning under soffkudde som gällde, men annars visade sig Ankan vara en anka som står pall när det smäller, en sån som man kan hålla i handen när åskan går.
Så där ser man - man ska inte döma ankan efter dess tämligen gräsliga utseende.
Det finns dock ändå en risk att Huliganen kommer att älska sönder även denna anka.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.