Det som snarkar, det är en liten Huligan. Han har haft en tuff dag. Passat hantverkare på jobbet. Huliganen gillar hantverkare (till skillnad från revisorer, och ärligt talat, kan man förebrå honom det?).
Och de flesta hantverkare, hur stora, biffiga och macho de än är brukar gilla huliganen. Då sätter de sig på huk och pratar med mild röst - man gapar i förundran. Om man själv skulle gå in där och fråga lite ampert när de tänker blir färdiga egentligen, ja då är de minsann inte så milda i rösten.
Sen har han tränat på ankan och bollen, och nu börjar det sitta där! Sen blev det lite fotgående runt matsalsbordet och lite fjärrdirigering. Huliganen går så fint, så fint. Och ligger-sitter-ligger som om han vore en liten lydnadschampion (det är han inte...), jo för på en stol bredvid ligger en bit Kvibille Cheddar x-tralagrad. Och denna lilla bit vill Huliganen ha. Oj, vad han vill ha den! När vi passerar stolen så skälver det till i nosen, men han behärskar sig. Man får inte sno osten, för då blir matte oresonligt tjurig och vägrar casha ur mer ost. Sånt vill man inte riskera.
Ligg! säger matte och hulignen ligger som Egyptens Sfinx. Sitt! säger matte då, och då sitter Huliganen som ett tänt ljus. Ibland föregriper han mattes kommando, för han vet ju ändå bäst själv tycker han. Då suckar matte och tittar på honom och han sjunker ner igen.
Men äntligen är den besvärliga människan nöjd och säger "varsågod", inte ett ögonblick för tidigt enligt Huliganens åsikt. Hur mycket cirkuskonster ska man egentligen behöva utföra för en fjuttig ostbit?
Och nu är det dags för kvällskaffe, tror jag bestämt. Maken har förflyttat sig från sitt missfoster till fåtölj och tittar nu på handboll - och ska det bli så eländigt som igår så behöver han nog något att stärka sig med.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera