Oj vad vi läste! Och alla hade åsikter om vad den framtida familjemedlemmen skulle heta. Jag försökte påtala att eftersom det skulle bli min hund så skulle jag få bestämma. Detta röstades ner av de andra - på den tiden var det fyra som bodde här, det var innan ätteläggarna blivit flygfärdiga och lämnat boet.
Jag var ju helt övertygad om att jag visste bäst, jag menar, jag är ju ändå mamma och mammor vet väl alltid bäst? Åt detta hånskrattade resten av familjen.
Alla hade åsikter, det rådde det ingen brist på, men ingen tyckte samma. Nu har jag glömt alla förslag, men Musse var ett namn tror jag och Ludde ett annat. Själv tyckte jag att Kaxe vore utmärkt, och där tror jag faktiskt att jag visade prov på stor insikt i och förståelse för västgötaspetslynnet. Men begrep de andra det? Ånej.
Maken kämpade hårt för sitt förslag. Ingen människa har någonsin lyckats begripa hur hans hjärnsynapser fungerar, de är fullständigt unika. Ni kommer att begripa hur unika de är när jag säger att hans förslag var Spänst-Svensson - på fullt allvar! Man baxnar. Man tappar nästan målföret. När man hittat det igen så säger man att man kan inte döpa en liten oskyldig valp till Spänst-Svensson. Djurskyddsmyndigheterna skulle hugga som en kobra på ett sånt flagrant exempel på djurplågeri. Och kan någon människa tänka sig hur det skulle vara att stå på en lydnadsplan och ropa "Spänst-Svensson, hit!". Nä just det.
Så det blev dolda omröstningar. Utslagsröster. Semifinaler. Ja det var värre än fotbolls-VM i kvalomgångar. Slutligen landade det på kompromissen Hampus. Ibland, när han är extrasöt och gullig så kallar jag honom för mattes lille Nussikedutt. Då ser han lätt generad ut, men finner sig tålmodigt i det.
Men ärligt talat - Kaxe hade varit ett mycket mer passande namn
Nääe, vet du vad! Spänst-Svensson...DET kallar jag ett redigt namn på en redig hund!!!!!
SvaraRaderaHA HA HA...jag dööör!!! :)))
Och jag minns att ett av förslagen var Hampus Hierta (eller Hjärta?) och det är han minsann, trots alla huligantakter. Det är inga fel på din man, man han har sina blinda fläckar. Låt honom ägna sig åt skalbaggar och viner, det är han MYCKET bättre på!
SvaraRaderaVi tackar dig, o store Västgötegud att det INTE blev Spänst-Svensson! Hur var det, var det någon stor - numera bortglömd - idrottsprofil i 30-talets LortSverige?
SvaraRaderaOch ja, Kaxe är klockrent!
Larsson: Man hade nog blivit ensam om namnet i alla fall! Och kanske man kunnat sno åt sig något extrapoäng på tävlingar av någon domare med humor?
SvaraRaderaAnnika: åh, det hade jag glömt! Det där med Hierta alltså.
Anna-Karin: se dagens inlägg - detta behövde klarläggas tyckte maken. Annars skulle ju folk ligga sömnlösa och undra.