Ja alltså om man ville ha en hund som inte som inledning tjoade det första han sa: "tjena, ska du ha på flabben?". Som inte tog emot företagets största beställare/revisor genom att rusa till dörren och gasta "här vaktar JAG! Hit kommer ni inte in, era luspudlar". Som är ganska mycket "kan-själv" och är världsmästare i att ge sin matte fingret?
Om man ville ha en liten vän, mjuk och följsam figur? En som sa "ska vi leka?". Eller "välkommen in, skriv gärna en beställning på snuskigt många miljoner!"/"här är allt i bästa ordning, titta gärna på vår dubbla italienska bokföring". En som hela tiden artigt frågade "vad vill du kära matte?".
Ja vad skulle det vara? Jag vill ju ha en vallhund. Men den ska vara inte FÖR vallig. Inte för stor. Inte för långhårig. Inte för vek.
Men det finns ju en del, det finns det. Australian cattledog. Lancashire heeler (ja, kära Flärdfulla Vän, jag vet vad du tänker!) och en hög till.
Men då hugger det till i hjärtat. Skulle jag inte ha en liten kortbening? En som har överseende med att matte är lite vimsig ibland. En som, trots allt, är ganska lydig. En som när matte är lite deppig säger "kom och sätt dig på golvet så drar jag dig i håret, då blir du väl glad?". En som får matte att skratta hjärtligt varje dag.
Sen är det ju som maken säger - maken som inte alls är hundmänniska men som är helt och hållet övertygad om att bortsett från uppnötta golv så finns det ingen bättre ras än västgötaspetsen: det finns ju inget som är så intagande som en västgötaspetsvalp.
Så vad tror ni - blir det en labrador? Nä jag skulle inte tro det...
Visserligen är mina små brudar ganska trevliga mot besökande och dom är också trevliga mot mig, så jag kan inte klaga på det. Fast just nu håller den ena på att byta päls( fel tid tycker jag) men det är naturens gång med tikar. Men min make som inte heller är nån hundmänniska han anser att det finns nästan bara en riktig hund och det är västgötaspetsen. Det tycker ju jag också annars hade jag väl inte rasen. Kan inte tänka mig nått annat,som du vill jag ju också ha en vallar. nån charmigare än västgöten finns inte tycker jag.
SvaraRaderaHåller med - det är hög charmighetsfaktor på en västgöte! Sen faller jag alltid också för djur med egen vilja, lite jävlaranamma och envishet.
SvaraRaderaHallå, vad kul! Hänger inte alls med i svängarna med bloggning å så´nt, men skulle bara in på SKV`s hemsida och googlade och fick upp den här!
SvaraRaderaVisst är våra små "troll" det bästa som finns! Och full i skratt blir man varje dag. Min "Hasse" är en riktig scharmknutte som alla älskar och snarare dra kunder än motar iväg dem! Vi får förhoppningsvis en till i sommar...
Hej Åsa! Välkommen hit, hoppas du kommer tillbaka!
SvaraRaderaNu blir jag ju akut avundsjuk - jag vill också ha en västgöte till :-)
Och nu gick jag in och tittade på din hemsida - vilken snygging! Blev ännu mer avundsjuk, du är trädgårdsmästare dessutom, så härligt.
SvaraRadera