Nästan katastrof!!

I den här familjen får man önska sig vad man vill äta när man fyller år. Alla rimliga önskemål uppfylles, dock får man aldrig ostron om man så vill för det är något av det slemmigaste och mest motbjudande jag vet. Löskokta ägg där vitan fortfarande är rinnig får man inte heller av samma skäl. Fast jag måste säga att önskemål om löskokta ägg har inte direkt hopats på hög.

Idag hade då maken önskat sig kalvlever Anglaise. Som den kärleksfulla och omhuldande fru jag är ilade jag därför ner till stadens saluhall på lunchrasten, med rosor på kinden och kalvlever i blick. Full av förtröstan uppsökte jag Holmbergs och kvittrade fram mitt önskemål till mannen bakom disken.

- Jag har ingen kalvlever idag, upplyste han mig om.

!! Jag stirrade klentroget på honom. Ingen kalvlever?! Hur skulle det då gå med födelsedagsmiddagen, hade han tänkt på det, vavava?? Jag blev alldeles tyst och omtumlad.

- Det går kanske bra med tupplever, föreslog detta tuppo - jag menar pucko - då. Ja egentligen är han inget pucko och vi brukar alltid ha ett bra meningsutbyte när jag köper kött av honom, men komma där med tupplever när jag ska göra kalvlever anglaise, det går ju verkligen inte för sig.

Jag stirrade febrilt på ankbröst, rådjursfiléer, lammracks, oxfilet och italiensk salami. Tanken går till maken som så förväntansfullt hämtade upp en flaska bourgogne ur vinkällaren imorse som skulle gå utmärkt till såväl kalvlever som kapris som bacon. Tupplever stod det dock inget om.

I ren desperation köper jag lite lammfilet och vacklar förvirrat ut ur saluhallen. Sen kommer jag att tänka på att vi har ytterligare en utmärkt charkuteriaffär här i Lund, nämligen Widerbergs. Raskt förträngande att lunchrasten egentligen närmar sig sitt slut promenerar jag dit, och si, då har jag lyckan med mig.

Widerbergs har kalvlever! Jag fylls av eufori och köper 5 hg.

- ska du göra levergryta frågar mannen bakom disken.

Alltså vad är det med dessa charkuterister? Ser jag ut som en som skulle servera levergryta till min make på hans födelsedag, jag bara undrar? Men jag greppar påsen och beger mig därifrån.

Och nu har jag faktiskt inte tid att blogga längre, för nu är kalvlevern på gång. Bourgognen är luftad.

Bon appétit!