Huliganen har ordet

Det är en himla massa tjat om träning i den här bloggen, och min matte babblar en massa om klickers, hämta saker, fjärrdirigering och sånt vilket verkar vara hennes uppfattning om träning.

För att väga upp det hela vill jag i all blygsamhet påpeka att även jag tränar mina människor:

- När husse äter frukost sitter jag som en stenstod vid hans sida, tyst men ihärdigt betraktande hur han mular i sig frukostmackan. Jag sitter där som en bild av Samvetets Röst, bara så att han inte ska glömma att sista biten, den är min. Och mycket riktigt, det har husse lärt sig. Nu är han lite disträ, så det kan hända att han glömmer. Då tittar jag ännu mer ihärdigt, jag går då mer in för att gestalta Det Dåliga Samvetets Röst - och då går husse och hyvlar en bit ost till mig.

- Samvetets-Röst-metoden är även effektiv på fredagkvällen förutom att scenen flyttas från köket till matsalen. Då kan man lyckas komma över både lammstek och rådjursstek om det vill sig.

- När man är ute och går med matte så blir hon så orimligt nöjd om man går fint vid hennes sida, i all synnerhet om man är lös. Eller om man möter en annan hund eller så. Jag vill dock inte att hon ska vänja sig vid detta så jag gör det bara lite då och då. Det är dock effektivt om man vill ha frolic. Då kan jag rentav tänka mig att göra det alldeles självmant. Märker människan inte att jag utgör en sinnebild av Väluppfostrad Vovve när jag traskar där vid hennes knä så puttar jag till henne på det. Knäet alltså. Ibland får man rentav gå flera meter på det sättet, men det brukar betala sig.

- När jag hälsar på min moster (mattes syster), så behöver man inte gå så himla fint, för hon är naturligtvis väldigt svag för mig, trots att hon egentligen är lite rädd för hundar. Så när vi kommer till henne så störtar jag in och hälsar översvallande, för hon är en hyvens prick som man gärna vill vara lite översvallande mot, och sen störtar jag ut i köket. Ibland hinner den söliga matten inte knäppa av kopplet, så då får man dra lite extra så man kommer in trots bromsklossen i andra änden av kopplet. Då säger moster "vill du ha en godis?" och det vill jag ju - fast ibland vill jag hellre ha skinka så då sätter jag mig och stirrar hypnotiserande på kylskåpet och då får jag skinka i stället och moster säger "vilken intelligent hund, man ser precis vad han vill!"

- På jobbet så hittar man mig först i kön när det är fikadags. Då får jag ost. Sen sitter jag helt enkelt kvar i kön och då kan man casha in uppemot en sju-åtta bitar om man har tur.

- Efter långa och hårda arbetsdagar är det dags att åka hem och om jag då sätter mig på rumpan i hissen och studsar på frambenen så tycker matte att jag är jättesöt och då får jag frolic. Ganska lättförtjänt får jag säga, men vem är jag att skåda given frolic i munnen?

- På den tiden matte fortfarande tyckte att det kunde vara en bra idé att tävla i lydnad med mig (innan illusionerna försvann) så fick jag henne att tro att bästa träningsgodiset var fläskfilé. Det var härliga tider det! Jag ska erkänna att hade jag spelat mina kort lite bättre och kanske rentav Följt lite mer i det som kallades Fritt Följ och inte varit så himla Fri av mig så hade jag kanske rentav fortfarande kunna leva i denna fläskfilévärld.

- Ligger jag på golvet och har Tråkigt så är det himla lätt att få matte att leka med mig. Det räcker att jag börjar vifta lite på svansen när jag ligger där och blänger under lugg. Ju närmare hon kommer ju mer viftar jag på svansen, och vips! så har vi dragkamp eller leker gömme eller något. Det finns någon slags korrelation mellan frekvensen på svansviftet och det ögonblicket när matte kastar sig på golvet har jag tyckt mig märka.

Jag tycker jag har rätt bra koll på tillvaron. Jag lever ett gott liv och har lyckats träna mina männsikor väldigt bra enligt min egen blygsamma åsikt.

Och allt detta har jag uppnått utan att behöva klickerträna dem alls, eller ens dela ut minsta lilla frolic.