Tja, jag är en jäkel på att äta choklad om jag får säga det själv.
Fast jag gillar ju också att handarbeta. Många projekt startar jag. Och många blir liksom aldrig färdiga. Sticka är kul till exempel. Jag stickar vantar. De är små och blir därför färdiga. Men jag stickar bara enfärgade vantar utan mönster och sånt skit. Inte för att mönster i sig är skit, utan för att det är vad det ser ut som om jag försöker mig på det.
Men så tyckte jag att vantar i all ära, nu vill jag vidga mina vyer. Göra något nytt. Bana nya vägar. Så jag tänkte sticka en schal. Jag köpte en massa garn. Stickor. Letade mönster. Men någonstans så tänkte jag nog inte, för schalen ligger där ofärdig. Så går det när man har ett mönster som sträcker sig över 19 varv och alla är olika och man har stickor nr 3 och det liksom aldrig händer något, och OM det händer något så är det fel.
Då tjurade jag ett tag. Sen köpte jag nytt garn. Nya stickor. Nytt mönster. Och si på sjutton! Nu är den klar. Efter bara någon liten fjuttig vecka.
Jag är omåttligt stolt.
Det hjälper när man stickar med supertjockt yllegarn och stickor i storlek 15 tydligen. Och inskränker mönstret till en liten fläta längs ryggraden.
Nu kan jag räta på ryggen (i min nya schal). Känna att jag tar upp arvet från släktled av hantverkare och handarbeterskor.
Och jag är stolt över att ha en sådan flitig handarbetsvän! Det är ju fantastiskt att sjalen är avslutad! Blev det skumpa?
SvaraRaderaHärlig blogg du har!! Kul att jag har lyckats hitta hit. Återvända kommer jag göra mååånga gånger. Tack för inlägget i min blogg.
SvaraRaderaKerstin och Ockra
Anna-Karin: lysande idé! Jag ska leta i gömmorna och se om jag hittar något bubbel.
SvaraRaderaKerstin: välkommen hit! Ockra är jättefin och bilderna när du kör med häst i snön är underbara.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera