Konspirationsteori

Alltså, man har ju läst sin Dan Brown. Och säga vad man vill om honom som författare, men fabulera ihop en historia knökfull med konspirationer det kan han ju. Sen har man ju hört om andra konspirationsteorier. Om att månlandningen aldrig skett till exempel.

Jag har alltid avfärdat sånt som trams. Undrat vad det är för knäppisar som ser bakomliggande agendor och dolda konspirationer bakom allt.

Som nu den 2 januari till exempel. Vi skulle köpa en flaska Beerenauslese på Systemet för att ha till desserten på sonens 25-årsmiddag. Då var all beerenauslese slut på systemet. Tror jag då att detta är en komplott? Ett försök att få folk att dricka vodka istället? Att källaren på Systembolaget i själva verket är sprängfylld med Beerenauslese som ligger i karantän alltmedan försäljningschefen på Åhus Vin & Sprit eller vad de kan tänkas heta belåtet gnuggar händerna medan Absolut Vodkaflaskorna har en strykande åtgång? Nej det tror jag inte. Jag tror ju att Beerenauselen är slut helt enkelt.

Fast nu börjar jag undra trots allt.

Häromdagen tog jag bort julgranen. Ivrigt påhejad av Huliganen kläddes granen av, och tack vare min vaksamma hökblick var det endast en endaste liten guldtofs som Huliganen satte käftarna i. Julgardinerna i matsalen åkte också ner. Himla skönt faktiskt. Huset skulle avjulifieras. Mot nya vårliga tider!

Men så var det ju de förfärliga trädgårds"prydnaderna": den liderlige tomten och den lobotomerade snögubben. De är makens ansvar och jag vägrar besudla mina händer med dem. Bort skulle de ju dock. Jag vill kunna gå ut genom ytterdörren utan att drabbas av kaskadkräkningar om jag råkar se bort mot björken där hemskheterna står.

Idag var maken, Huliganen och jag på söndagspromenad, jajamensan. Även maken som inlett en makalös motionskampanj (roddmaskin igår, promenad idag) var ute och gick. Snålblåst, 0-gradigt och ganska ruggigt, faktiskt. När vi kom hem drabbades maken av ett oanat ryck av effektivitet (det måste vara den ovana motionen som gjorde det) och sa att han skulle ta in tomten och snögubben. Heureka! tänkte jag då. Jag kastade en kärvänlig blick på maken som så skulle förbättra min livskvalitet i ett svep.

Maken gick med raska, bestämda och manliga steg mot sina älskade julfigurer. Tog tag i tomten och drog. Tomteskrället spjärnade emot. Maken slet tag igen, men tomtefan vägrade släppa taget.

Jag stirrade klentroget på maken. Så mycket motion i 2 dagar och han kan inte ens dra loss en liten uschlig tomte? En vedervärdig tomte, det medges, men den är dock av plast och kanske 20 cm hög. Borde inte vara en match för en vältränad 50+:are kan man tycka.

Tomten har frusit fast, lät maken meddela.

Jag vill inte dra för hårt för då kan den gå sönder, sa han sedan. (Själv tänkte jag: jo dra! Dra, för bövelen!!)

Och nu undrar jag. Är detta troligt? Tomten har minsann aldrig frusit fast förut. Och man har ju hört talas om superlim, det har man.

Ja inte vet jag, men nog ser både tomten och snögubben ovanligt illsluga och elaksinnade ut?